Bankreglering och ”fighting the last war”-syndromet
Militärhistoriker brukar tala om att generaler tenderar att utforma sina strategier med utgångspunkt från de misstag som begicks under det senaste kriget (”generals fighting the last war”). Detsamma kan sägas om reglering av den finansiella sektorn.
Nationalekonomen och professorn vid London School of Economics Charles Goodhart – som nyligen medverkande som talare på SNS Tylösandskonferens - har kritiserat dagens bankreglering (exempelvis Baselkraven) för att vara ett lapptäcke med dålig förankring i ekonomisk teori. Reglerna har utformats stegvis – varje gång med sikte på att förhindra en upprepning av den senaste krisen.
Goodhart har utgångpunkten att det enligt ekonomisk teori finns tre skäl att reglera en marknad; assymetrisk information, externa effekter och monopol.
Behovet av statliga insättningsgarantier för sparare kan motiveras utifrån argumentet ”assymetrisk information”. Sparare är i underläge i förhållande till bankerna i att bedöma risken för att förlora sitt insatta kapital. Men samtidigt skapar en insättningsgaranti problem med ”moral hazard” som minskar incitamenten för bankens aktieägare att övervaka att banken inte tar för stora risker.
Den viktigaste lärdomen från den senaste krisen, framhåller Goodhart, är att regleringens viktigaste uppgift är att hantera de externa effekter som är förknippade med bankverksamhet. En ”systemviktig” bank som går omkull får spridningseffekter på det finansiella systemet i stort och skapar stora sociala kostnader som inte fullt ut bärs (”internaliseras”) av bankens aktieägare. Dagens kapitalkrav tar sikte på att förhindra att enskilda banker inte tar för stora risker - men förhindrar inte uppbyggnaden av obalanser i det finansiella systemet som helhet.
Det tredje motivet för reglering – monopol – anser Goodhart inte är relevant för banksektorn, möjligen med undantag för vissa clearingsystem.
Goodhart utesluter inte att det kan vara nödvändigt med höjda kapitalkrav på banker. Men han varnar också för att politiker och reglerare pressas att agera populistiskt och genomför omfattande nya regleringar utan att fullt ut förstå de långsiktiga strukturella konsekvenserna.
En effekt av att lägga en ökad regleringsbörda på den reglerade finansiella sektorn är att verksamheten flyttar till den oreglerade sektorn, som till exempel hedgefonder som belånar sina tillgångar kraftigt och därmed fungerar som banker, så kallad ”shadow banking”.
Goodhart avråder också från att utforma kapital- och likviditetskrav som minimikrav. Den enda effekten blir att kapitalet blir inlåst, ”steriliserat”. För att illustrera detta gör han följande liknelse: En tågresenär kommer fram till stationen mitt i natten och blir överlycklig när hon ser en taxi stå och vänta. Men taxichaffören svarar att han inte kan hjälpa henne eftersom reglerna kräver att minst en taxibil måste stå inne på stationen!
Istället förordar Goodhart kapitalkrav eller avgifter kopplade till hur stora risker bankerna tar. Ett liknande förslag har lagts fram av en grupp amerikanska ekonomer (bland annat Martin Bailey och Robert Schiller), Squam Lake-gruppen, som förordar kapitalkrav som ökar stegvis med bankens storlek.
Själv bläddrar jag ivrigt i Goodharts senaste papper för att hitta idéer till hur bankreglering kan utformas för att storbankernas ägare fullt ut ska bära kostnaderna av externa effekter. Tyvärr är hans slutsats att det inte finns någon patentlösning. Grundproblemet är att det är svårt att hitta ett vettigt mått på externa effekter av bankverksamhet. Forskning pågår för att hitta sådana mått, men den är fortfarande på ett tidigt stadium.
Min slutsats av Goodharts anlays är att vi ska akta oss från att rusa iväg och genomföra kraftiga förändringar bankregleringen innan vi hunnit analysera konsekvenserna. Därför kan man känna en viss oro när politikerna talar om vikten av att utnyttja det politiska momentum som uppstått under finanskrisen. Visst, med krisen i färskt minne är det måhända lättare att sy ihop internationella uppgörelser om gränsöverskridande reglering. Men om regleringen skjuter bredvid målet och får oönskade bieffekter är inte mycket vunnet.
Referenser och länkar
Goodhart, Charles (2010) ”How should we regulate the financial sector” i samlingsskriften The future of finance and the theory that underpins it. (
Hanson, Kashyap och Stein (2010) “A Macroprudential Approach to Financial Regulation”, Working Paper, first draft July 2010
Kashyap, Rajan och Stein (2008) “Rethinking Capital Regulation”, Paper prepared for the Federal Bank of Kansas City symposium on Maintaining Stability in a Changing Financial System, Jackson Hole, Wyoming
Bailey et al (2009) “Reforming Capital Requirements for Financial Institutions”, Squam Lake Working Group on Financial Regulation, Council of Foreign Relations
Kommentarer