Höger och vänster i nationalekonomi
Åsikten att nationalekonomi bara är något för borgerligheten vädras med jämna mellanrum i samhällsdebatten. Nationalekonomisk forskning sägs entydigt leda till ”högerslutsatser” såsom en mindre offentlig sektor, lägre skatter, mer avreglering och en upplösning av anställningsskyddet. Kanske späs denna kritik på av fördomen att nationalekonomer överlag är borgerligt sinnade. Denna fördom visar sig stämma ganska väl med hur verkligheten ser ut. I Berggren mfl (2011) visas att överrepresentationen av borgerliga sympatisörer bland nationalekonomiska forskare och doktorander i nationalekonomi vid svenska lärosäten är kraftig och enbart överträffas av företagsekonomi, se tabellen nedan. Huruvida denna överrepresentation leder till forskningsresultat med borgerlig slagsida är, som författarna konstaterar, en öppen fråga.
Partisympatier indelade efter vänster-högerblock, procent
Källa: Berggren mfl (2011)
Idag lanserar ett antal vänsterorienterade nationalekonomer en intressant bok om den politiska dimensionen av nationalekonomin. von Essen mfl (2011) vill göra upp med föreställningen om den borgerliga nationalekonomin. Redan titeln – Nationalekonomi för vänstern – och inledningen anslår tonen att detta inte är en disciplin endast förbehållet förespråkare för nattväktarstaten och personer som ser människan som en homo economicus som ständigt välinformerad, alltid fullt rationell och med en fullständig aversion mot altruistiskt beteende spatserar runt i en teoretisk modellvärld och maximerar sitt välbefinnande. Som en uppgörelse med denna föreställning fungerar de efterföljande elva kapitlen, skickligt skrivna av elva kommande vänsterprofiler i samhällsdebatten, utmärkt.
Läsaren tas med på en resa med nedslag inom vitt skilda områden i den nationalekonomiska forskningen. Vid varje anhalt visas hur vänstern kan hitta argument och verktyg i den senaste teoretiska och empiriska forskningen och återger denna på ett – med tanke på författarnas betoning av sin politiska hemvist – påfallande balanserat sätt.
Vi läsare får inblickar i varför statliga monopol under vissa förutsättningar kan vara bättre än en privat marknad, hur sociala normer kan påverka individens beteende och ekonomins funktionssätt, varför staten ibland bör få makt över till synes högst privata beslutsdomäner, hur vänstern kan dra nytta av en fungerande finansiell sektor och mycket annat.
Om syftet med boken är att få personer med vänstersympatier att börja intressera sig för nationalekonomi så tycker jag att författarna har all anledning att vara stolta och förhoppningsfulla. Bredden i frågeställningarna som berörs, det lediga språket och de otaliga exempel från forskningen som refereras till borde göra boken till en ögonöppnare på vänsterorienterade personer med förutfattade meningar om ämnet nationalekonomi. Men även för en bredare läsekrets med nationalekonomisk bakgrund har boken mycket att tillföra.
Egentligen skulle ett omdöme av boken kunna sluta där. Jag har dock svårt att slita mig från känslan att författarna skulle kunna lämna ett ännu större bidrag till debatten. Vi rör oss i en verklighet där skillnaderna i skatteuttag mellan vänster- och högerregeringar i Sverige i närtid inte skiljt sig åt mer än några enstaka procentenheter och skatteuttaget fortfarande ligger i den absoluta världstoppen.
Det offentligfinansiella åtagandet för välfärdstjänster är i stort sett detsamma idag, fem år efter det borgerliga maktövertagandet. Den politiska trätan vad gäller beskattning av arbetsinkomster rör i stora delar huruvida vi ska ha fyra eller fem steg på jobbskatteavdraget. Och så vidare. I en sådan politisk miljö, där hot om systemskiften och ödesdigra vägval för nationen i valrörelse efter valrörelse klingar alltmer falskt, skulle det vara intressant med en detaljerad policydiskussion från vänsterorienterade nationalekonomer. Vad är ”rätt” vänsterpolitik och hur exakt skiljer den sig från den av den borgerliga regeringen förda politiken?
För att ta några exempel: Ska SBAB bevaras i statlig ägo och varför? Kan vi som bokens kapitel om arbetslöshet andas slå oss till ro med den svenska arbetsmarknadsmodellen eller behövs det nytag? Vilka grepp krävs inom utbildningspolitiken för att vända utvecklingen av ökade inkomstskillnader och ökad utslagning från arbetsmarknaden där sex (!) procent av årskullarna i skolan blir förtidspensionärer före 29 års ålder? Går det att förlita sig på det socialdemokratiska kravet om högskoleförberedande yrkesprogram på gymnasiet, som Hall (2009) visat historiskt enbart lett till kraftigt ökade avhopp, och bör verkligen Socialdemokraterna göra stora politiska poänger av att betygssättning från årskurs sex istället för sju är en ödesfråga för svensk skolas framtid?
Det är i denna politiska häxbrygd av detaljerade ställningstaganden och konkreta reformförslag som den svenska politiska debatten i stora delar rör sig, inte sällan med en ganska vag koppling till vad den underliggande ideologiska kompassen visar. Då räcker inte aldrig så välformulerade och analytiska skrivningar om vänsterns förhållningssätt till nationalekonomi som ämne utan en ökad konkretion är helt nödvändig.
Jag hoppas därför att dessa begåvade skribenter snart börjar på en uppföljare av boken där de diskuterar nationalekonomi för vänstern ur ett mer rättframt policyperspektiv. Med tanke på den första bokens höga kvalitet kan en sådan uppföljare bli ett viktigt underlag för den valplattform för 2014 som Håkan Juholt står i startgroparna för att formera.
Referenser
Berggren, N, Jordahl, H och C Stern (2011), ”Var står svenska samhällsvetare politiskt?”, Ekonomisk Debatt 1, 2011.
von Essen, E, Gerlach, P (red), Jakobsson, N, Kessel, P, Lind, D, Lindgren Åsbrink, M, Mohlin, E, Pettersson, O, Ranehill, E, Sonnerby, P, Walentin, K och R Östling (2011), Nationalekonomi för vänstern – Teori för jämlikhet och välfärd, Kata Förlag.
Hall, C (2009), ”Förlängningen av yrkesutbildningarna på gymnasiet: effekter på utbildningsavhopp, utbildningsnivå och inkomster”, IFAU rapport 2009:7.
Kommentarer