SNS Konjunkturråd 2007: Tillväxt i otakt

Den 24 januari anordnade SNS en konferens med anledning av 2007 års rapport från SNS Konjunkturråd. SNS vd och ordförande i SNS Konjunkturråd Stefan Lundgren hälsade välkommen och inledde.

- Årets rapport från SNS Konjunkturråd har titeln Tillväxt i otakt. Sedan mitten av 1990-talet har den ekonomiska tillväxten i Sverige varit 2,8 procent per år i genomsnitt. Det är ett tydligt brott med 1970- och 1980-talens svaga tillväxt då Sverige släpade efter internationellt.

BNP-tillväxten har framförallt drivits av en stark produktivitetsutveckling, stark både i ett historiskt och internationellt perspektiv. Sysselsättningen, i form av antalet arbetade timmar, har däremot bara gett ett marginellt bidrag till tillväxten. Den senaste tioårsperioden ökade antalet arbetade timmar bara med 3 procent under hela perioden, dvs. i princip en stagnation.

I Konjunkturrådsrapporten analyserar vi produktivitetsutvecklingen närmare och tar upp några faktorer som vi tror varit viktiga drivkrafter för utvecklingen.

Våra huvudslutsatser är:

• Den svenska produktivitetstillväxten har varit klart högre än i OECD och EU sedan mitten av 1990-talet
• Tillverkningsindustrin är i internationell toppklass men tjänstesektorn är ett sorgebarn; det är en tillväxt i otakt
• Investeringar i informations- och kommunikationsteknologi samt marknadsliberaliseringar har varit nyckelfaktorer bakom den starka produktivitetstillväxten.

Vi landar också i slutsatsen att den starka produktivitetstillväxten kan visa sig vara en temporär historia om inte nya strukturreformer kommer till stånd som stärker dynamiken i svensk ekonomi och främjar ökad sysselsättning.

Efter denna sammanfattning lämnade Stefan Lundgren över till dagens moderator Olle Rossander, ekonomijournalist, som i sin tur presenterade Harald Edquist, forskningsledare på SNS.

- De forna östländerna tillsammans med Turkiet har haft den högsta produktivitetstillväxten i OECD under det senaste decenniet medan Italien och Spanien har haft den sämsta tillväxten. Sverige hade den 10:e högsta produktivitetstillväxten i OECD och en nivå som är 89 procent av den amerikanska. Många länder med hög produktivitetstillväxt har dock en låg produktivitetsnivå. Deras tillväxt förklaras således delvis av en så kallad ”catch-up”-effekt vilken innebär att länder med låg produktivitetsnivå kan öka sin produktivitet kraftigt genom att kopiera existerande teknologi istället för att uppfinna själva.

Tittar vi på arbetsproduktivitetstillväxten i tillverkningsindustrin hade Sverige den fjärde högsta produktivitetstillväxten inom OECD åren 1995-2003. De länder som hade en högre tillväxt än Sverige hade en betydligt lägre produktivitetsnivå. Sverige har alltså haft en produktivitetstillväxt i absolut världsklass inom tillverkningsindustrin under det senaste decenniet.

Inom tjänstesektorn ser det dock betydligt sämre ut. Sverige kommer först på 18:e plats inom OECD med en årlig tillväxt på 1,2 procent under samma tidsperiod. Detta är ett problem för Sverige eftersom den privata tjänstesektorn idag utgör 50 procent av ekonomin och det är sannolikt att tjänstesektorn kommer att utgöra en allt större del av ekonomin i framtiden. Den svaga produktivitetsutvecklingen i den svenska tjänstesektorn kan därför försvaga Sveriges tillväxtförmåga på sikt.

Enligt den officiella statistiken har produktivitetstillväxten i teleproduktindustrin varit häpnadsväckande med över 40 procent per år. Även för motorfordons- och petroleumproduktsindustrin har tillväxten varit mycket hög. Värt att notera är att nästan alla branscher med hög produktivitetstillväxt tillhör tillverkningsindustrin och att således branscher med låg produktivitetstillväxt producerar tjänster.

Offentlig sektor ingår inte vår studie eftersom det är svårt att beräkna produktiviteten. Mycket tyder dock på att produktivitetstillväxten även där är låg. De senaste 15 åren har det talats om den stora potentialen i offentlig sektor, men produktivitetseffekten har uteblivit.

Tillverkningsindustrin utgjorde ca 30 procent av näringslivet, men stod för 70 procent av produktivitetstillväxten. Tjänstesektorn utgjorde 60 procent av förädlingsvärdet i näringslivet, men stod endast för ca 30 procent av produktivitetstillväxten. Vidare var bidraget till arbetsproduktiviteten från tillverkningsindustrin högre i Sverige än i EU och USA. I USA bidrar dock tjänstesektorn tre gånger så mycket som i Sverige. Det är främst detaljhandeln och finanssektorn som ligger bakom denna skillnad. Dessa branscher har haft högre produktivitet och är betydligt större i USA.

Mycket av produktivitetstillväxten beror på att befintliga företag har genomfört effektiviseringar. Däremot är bidraget från nya företag försvinnande litet. För produktivitetstillväxten spelar alltså inte antalet nya företag någon roll utan det är företagens möjligheter att expandera som är avgörande.

Den svenska produktivitetstillväxten har utvecklats mycket positivt under det senaste decenniet, men den är ojämnt fördelad. En av de största orsakerna till detta är att svenska företag genomfört omfattande investeringar i informations- och kommunikationsteknologi, IKT.

Produktivitetstillväxten kan genom s.k. tillväxtbokföring delas upp kapitalintensitet och totalfaktorproduktivitet, TFP. Kapitalintensitet innebär att varje anställd får tillgång till mer kapital vilket höjer effektiviteten. Genom data har det varit möjligt att skilja kapitalintensitet hänförligt till IKT-kapital och övrigt kapital. TFP mäts som en restpost som inte förklaras av ökad kapitalintensitet och beror på till bättre teknologi eller organisation.

I början av 1990-talet var produktivitetstillväxten lägre i Sverige och USA än i EU. Men 1995 tog investeringarna i IKT fart och produktiviteten ökade markant i både USA och Sverige. På senare tid har IKT-investeringarna stannat av igen medan TFP har ökat i Sverige och USA, men inte i EU. Det verkar finnas ett samband mellan länder som investerat avsevärt i IT och hög TFP. Det faktum att investeringarna har minskat under senare år tyder dock på att det finns en risk att produktivitetstillväxten kan bli lägre under det kommande decenniet, avslutade Harald Edquist.

Nästa talare var Arvid Wallgren, forskningssamordnare på SNS.
- Det finns tydliga belägg för ett positivt samband mellan liberalisering av varu- och tjänstemarknader och ekonomins produktivitetsutveckling.

Eftersom de önskvärda effekterna av reformer tar tid att realiseras genom att hushåll och företag ändrar sitt beteende efter nya förutsättningar, är det senaste decenniets starka produktivitetsutveckling delvis ett resultat av de omfattande reformer som genomfördes från slutet av 1980-talet till mitten av 1990-talet. Produktivitetstillväxten har som sagt stigit i näringslivet sedan mitten av 1990-talet, med en uppgång på grovt sett en procentenhet. Reformerna som Sverige genomförde syftade till att främja konkurrens genom att öppna marknader för nya aktörer och skapa bättre förutsättningar för företagandet.

Avregleringarna på varu- och tjänstemarknaderna har fortsatt även under senare år om än i ett långsammare tempo. 2003 var Sverige en god medelmåtta med en 8:e placering vad gäller omfattningen av regleringar på varu- och tjänstemarknaderna men långt ifrån frontlinjen, enligt OECD.

Offentlig företagsverksamhet är betydligt mer omfattande i Sverige. Det är bara 4 av de 30 OECD-länderna som har ett större statligt inflytande i näringslivet än Sverige; Frankrike, Italien, Norge och Turkiet.

Vi har konstaterat att svensk produktivitetstillväxt har varit hög det senaste decenniet, både i ett historiskt perspektiv och jämfört med genomsnitten för OECD respektive EU. Den svenska tillverkningsindustrin är i internationell toppklass men tjänstesektorn är ett sorgebarn.Vår analys tyder även på att kombinationen av en välutvecklad IKT-sektor i Sverige och liberaliseringar av varu- och tjänstemarknaderna är en viktig faktor bakom den högre svenska produktivitetstillväxten.

Det finns dock frågetecken kring förutsättningarna för en fortsatt stark produktivitetsutveckling i Sverige. För det första för att tjänstesektorn utgör en allt större andel av produktion och sysselsättning. Den svaga produktivitetsutvecklingen i tjänstesektorn är därför att hot mot den svenska ekonomins långsiktiga tillväxtförmåga. För det andra för att de positiva produktivitetseffekterna från de omfattande IKT-investeringarna och de omfattande avregleringarna under första halvan av 1990-talet klingar av över tiden.

Vad kan och bör man då göra inom den ekonomiska politiken för att motverka dessa risker och främja en fortsatt god produktivitetstillväxt? SNS Konjunkturråd rekommenderar fortsatta strukturreformer för att främja konkurrens och handelsliberaliseringar. Flera av de branscher som uppvisar en svag produktivitetsutveckling utmärks också av en svag konkurrens. Det gäller exempelvis finanssektorn, byggbranschen och elmarknaden, både produktion och distribution. Det är viktigt att underlätta för nya aktörer att etablera sig på dessa marknader. Vidare är en bättre fungerande internationell tjänstehandel ett instrument för att öka konkurrensen och därmed produktivitetsutvecklingen.

Det offentligt finansierade välfärdssystemet medför att en stor del av produktionen av välfärdstjänster inom utbildning, vård och omsorg också utförs av offentliga producenter. Här bör Sverige öppna upp för konkurrerande aktörer utan att lämna principen om skattefinansierad betalning. Vi anser även att den offentliga sektorn ska utnyttja potentialen för offentlig upphandling bättre. Forskningen tyder på att ett konkurrensutsatt ägande i företagen förstärker de positiva effekterna av ökad konkurrens på varu- och tjänstemarknaderna. Det motiverar att en fortsatt liberalisering går hand i hand med ett minskat inslag av offentligt ägande i näringslivet. Och mot bakgrund av att Sverige utmärker sig inom OECD genom att ha ett stort offentligt ägande i näringslivet anser vi att det dubbelt motiverat.

Vidare vill vi betona behovet av ökade satsningar på forskning och utbildning. En stor del av högskolans expansion har skett inom mindre universitet och högskolor. Vi menar att framtidens forskningsresurser i större omfattning bör koncentreras till färre platser i Sverige med ambitionen att skapa internationellt konkurrenskraftiga forskarmiljöer.

Idag domineras näringslivets FoU-investeringar av ett fåtal stora internationella företag som står för 70 procent av den privata sektorns FoU-utgifter. Detta innebär att Sverige är sårbart om ett eller flera av dessa företag skulle bestämma sig för att flytta sin FoU-verksamhet till andra länder. Ekonomisk-politiska beslutsfattare bör mot den bakgrund se över möjligheterna att stimulera FoU mer brett inom näringslivet, avslutade Arvid Wallgren.

Dagens första kommentator var Lena Hagman, chefekonom TCO.
- Jag tycker att det viktigaste i er rapport är slutsatserna att det finns för få jobb och att det behövs fler växande företag. Vidare innehåller rapporten en formulering som jag länge väntat på ”De flesta ekonomer är idag överens om att innovationer baserade på ny teknologi är en av de viktigaste drivkrafterna bakom produktivitetstillväxt”. Sverige måste fortsätta investera i IT annars kommer tillväxten att avstanna. Rapporten innehåller också värdefull data. Jag efterlyser en diskussion om den eftersläpning som råder på arbetsmarknaden med akademiker som varit arbetslösa en lång period samtidigt som det råder en brist på arbetskraft, sambanden mellan branscher och globaliseringens effekter.

Nästa kommentator var Svante Öberg, vice riksbankschef. Han tyckte att rapporten var bra, politikrelevant och balanserad.
- Produktivitet är en viktig fråga både för Riksbanken och företagen som ju sätter sina priser efter ökade kostnader. Under senare år har Riksbanken överskattat inflationen. SCB undersökte bristerna i statistiken och resultatet visade att fyra av de fem bristerna hade med produktivitet att göra. Anledningen till Riksbankens missbedömningar var alltså att produktiviteten hade ökat mer än väntat. Vi kommer därför att ha ett ökat fokus på produktiviteten i fortsättningen. Jag vill passa på att varna rapportförfattarna för internationella jämförelser. Det är mycket svårt och osäkert i synnerhet när man försöker sig på att rangordna länder. Jag efterlyser mer studier av mikrodata och arbetskraftens kompetens, avslutade Svante Öberg.

- Jag tycker att ni har gjort en bra genomgång av data, inledde Mats Kinnwall, chefanalytiker Handelsbanken. Det är viktigt att man är försiktig när man tolkar skillnader mellan sektorer. Visst har produktivitetstillväxten bidragit till ett rejält lyft av BNP-tillväxten de senaste åren. På lång sikt bestäms dock tillväxten av arbetskraftsutbudet.

Nästa talare var Marie Ehrling, tidigare bl a vice vd på SAS och Sverigechef i TeliaSonera.
- Jag uppskattar att ekonomer uppmärksammar tjänstesektorn, inledde hon. Både SAS och TeliaSonera är utsatta för ökad konkurrens och en kraftig prispress. Jag skulle vilja påstå att tjänstesektorn inte är ett sorgebarn, i alla fall inte när det kommer till effektivisering och rationalisering. Det förändrade konsumentbeteendet ställer allt högre krav på lägre priser och högre kvalitet vilket har positiva effekter för branschen.

Jag skulle vilja betona betydelsen av statligt ägande och jag tycker att det är mycket positivt att den nya regeringen tar tag i denna fråga. Aktiva ägare ger stor effekt på verksamheten. Vidare är våra omställningsprocesser omständliga, vi måste bli bättre här. Olika skillnader i regler försvårar det internationella samarbetet och vi måste börja förhålla oss till den höga produktionsnivån i Kina, inte bara jämföra oss med USA och EU.

Jag har några viktiga punkter som jag skulle vilja ta upp; vi behöver ha genuin förändringsvilja i företagen, bättre samarbetsklimat mellan företag och fack, arbetsrätten måste bli flexiblare, trösklarna måste bort även om det fortfarande är kontroversiellt att prata om, vi måste fortsätta med i IKT-investeringarna, det behövs en gemensam arbetsrättslagstiftning i Europa, eller åtminstone Norden, utförsäljningen av de statliga företagen är en hälsosam utveckling, vi måste våga avreglera mer, EU tar inte hänsyn till att de Nordiska länderna är glest befolkade och ligger långt bort från Centraleuropa, utred teknikutvecklingens möjligheter att effektivisera tjänstesektorn, företagen behöver större kompetens och framförhållning vad gäller kompetensväxling, förändringar i företag måste genomföras snabbare och med tydligare och rakare kommunikation. Jag ser stora möjligheter för en ökad produktivitet i den svenska tjänstesektorn, låt oss bara ta tillvara på vår klokhet, avslutade Marie Ehrling.

- Vi upplevs ofta som en bromskloss, inledde Hans Tilly, förbundsordförande Byggnads, men det är fel. Byggsektorn slås hårt av konjunkturnedgångar. Forskningsanslagen är snedfördelade, för att vi ska kunna expandera måste forskningen öka. Vidare är svartarbetet ett stort problem för konkurrenssituationen i vår sektor. Det behövs en ökad tillsyn och en attitydförändring emot svartarbete, fack- och arbetsgivarorganisationerna måste samarbeta för att åtgärda denna problematik som även medför hot och kriminalitet. Det råder bristande konkurrens i byggbranschen i Sverige. Vi är inte emot utländsk konkurrens, vi anser tvärtom att det är en nödvändighet, det viktiga är att alla verkar under samma villkor.

Dagens sista talare var Ylva Thörn, förbundsordförande Kommunal. 
- Många av våra medlemmar jobbar med tjänster, inledde hon. Vi får inte glömma att lyfta in kvalitetsperspektiv och jämställdhet när vi diskuterar tjänster. Jag anser att SNS rapport är viktig men beskrivningen av tjänstesektorn känner jag inte igen. Det som är särskilt med Sverige är att vi har en stor offentlig sektor och det offentliga, med sina tjänster, har gett företagen goda möjligheter att växa.

Just nu pratas det mycket om att hushållsnära tjänster är en bransch som kommer att växa, men vem ska utföra dem och är vi beredda att betala för dem? Här finns idag en stor svart sektor, hör löser vi det? Ska endast de rika ha råd med dessa tjänster eller ska de som jobbar inom denna bransch ha låg lön? Kanske ska äldre få subventionerad hemtjänst? Vi ser gärna privata inslag i det offentliga men vi vill inte att allt ska privatiseras. Strukturen i Sverige är bra och vi ska vara stolta över den, avslutade Ylva Thörn.