Snart börjar den av regeringen tillsatta etikkommissionen, "Förtroendekommissionen", att arbeta under Erik Åsbrinks ledning med direktiv att granska etiken inom näringslivet.

Det är ett i och för sig vällovligt initiativ - excesser i USA tyder på att det kan finnas ett behov, även om det hittills endast i undantagsfall förekommit etiska klavertramp i svenskt näringsliv.

Samtidigt måste man konstatera att de etiska frågorna framför rönt uppmärksamhet inom helt andra områden. Alldeles nyligen har "Sanningskommissionen" påtalat hur socialdemokrater blandat ihop partipolitiska och säkerhetspolitiska frågor, med en åsiktsregistrering av 100 000 individer som följd.

När det gäller politiken, fast på ett annat plan, kan inte integrations- och försvarsministrarnas tappra pläderande för sina, för genomsnittssvensken, tämligen häpnadsväckande löner förbigås.

Man får anta att ett och annat socialdemokratiskt ögonbryn höjdes när försvarsminister Björklund förklarade att hushållskassan helt enkelt inte skulle räcka till, om hon måste avstå från sin pension på 40 000 kronor i månaden (utöver en månadslön på 80 000 kr).

Allvarligare är att integrationsministerns (tidigare chef för EUs revisorer) representation ansågs behöva utredas av åklagare. Då anar man att en ny överhet har skridit in i maktens boningar, ett nytt frälse har skapats.

Den allra senaste bedriften av vänsterledaren Gudrun Schyman har naturligtvis och en given plats i detta sammanhang.

Bland förtroendevalda är fackföreningarnas fallskärmsavtal för personer i ledande ställning värda att notera.

En förbisedd men rik källa när det gäller etiska förhållningssätt finns i också hanteringen av statliga företag och i förvaltningen av offentliga myndigheter.

Telia: från den aggressiva försäljningen av aktier till småsparare till Rosengrens plötsliga roll som rådgivare hos huvudkonkurrenten. Intressanta svängningar.

Sveriges radio/televison: Janne Josefsson ges i sin ogenerade jakt på publicitet obegränsat utrymme i Sveriges viktigaste opinionsbildande medium. Godtyckliga resultat från undersökningar som aldrig skulle godkännas på högskolans grundnivå tillåts framstå som oemotsagda sanningar.

Ungefär samtidigt visar det sig att den politiske "stjärneporten" Erik Fichtelius, med uppgift att ha tummen i ögat på den politiska makten, har ingått ett avtal med just den makt han är satt att granska! Vilket i sin tur föranleder statsministern att ta Sveriges radio/tv i örat!

Ett par exempel från det offentliga myndigheter, ett digert material att ösa ur:

När Färdtjänstens chefstjänstemän (som ska ombesörja skyddet för de mest utsatta, handikappade och gamla) är på studieresa i London, passar de på att beställa in viner i 5 000-kronorsklassen på skattebetalarnas bekostnad. Men när Försäkringskassans nitiska tjänstemän ska ta ställning till om handikappade och äldre ska beviljas hjälp av något slag, hålls däremot regelmässigt ett inkvisitoriskt förhör om hur stort hjälpbehovet är. Ingen detalj är för liten för att tas med: hur många toalettbesök, hut lång tid tar dessa, kan duschen ta mer än 15 minuter och så vidare. Att näringslivet sköter etiken är avgörande för att upprätthålla förtroendet för en marknadsbaserad ekonomi. Avsteg från detta ska naturligtvis med kraft ifrågasättas och åtgärdas. Samtidigt är etiska frågor något som formas evolutionärt - ofta på grund av signaler från direkt berörda konsumenter, men också från ägare och medborgare mer generellt.

I ett litet längre tidsperspektiv kan inte näringslivet bortse från kraven på en genomtänkt etik, och ett förhållningssätt som för de flesta uppfattas som etiskt rimligt. Annars kan ett förtroendekapital som det tagit lång tid att bygga upp raseras på kort tid. Hörnstenar är öppenhet, ömsesidighet och frivilliga avtal (se till exempel Dan Klein:" Reputation: The Voluntary Elicitation of Good Conduct").

Utanför marknaden är känsligheten för dylika signaler inte lika uttalad, och ansvaret ofta oklart. En "Förtroendekommission" är välkommen. Frågan är dock om inte direktiven till kommissionen bör breddas. Eller kanske ännu hellre - tillsätt en kompletterande "Etikkommission" med syfte att granska hur våra förtroendevalda, våra statliga företag och våra myndigheter sköter etiken!

Pontus Braunerhjelm
professor, forskningsledare, SNS