Olof Petersson, moderator och forskningsledare SNS, hälsade alla varmt välkomna till en spännande ideologisk diskussion om EU. Professor Kjell Goldmann presenterade sin bok Övernationella idéer - EU som ideologiskt projekt och bakgrunden till dess tillkomst.

- Det är en tankelek: vilken inställning till EU-projektet är rimlig, baserad på ideologier som har sina rötter i 1800-talet?, inledde Kjell Goldmann.

Dynamiken i denna stora samhällsomvandling kan förklaras utifrån olika perspektiv: t ex nationella intressen, att samarbetsprocesser tenderar att ha en inneboende dynamik osv, men jag har valt idétraditionerna. Dessa är nämligen gemensamma för Europa.

- En utgångspunkt jag har är också att det är bra att inspirera människor att tänka ideologiskt, att sätta in sina konkreta åsikter i ett större tankemönster och pröva om det hänger ihop. Jag tror det är bra med helhetsperspektiv.

Men hur kan man definiera idéerna som politiska partier arbetar utifrån på något annat sätt än deras faktiska politik? Hur kan en forskare definiera ideologier åt partipolitiker och partisympatisörer? För att komma runt dilemmat med vad som definierar ideologierna för att sedan kunna pröva partiprogrammen på EU-nivå mot dessa har författaren utgått från "handboksmetoden": att utnyttja den rikliga litteratur som finns om ideologier och utgå från de gemensamma drag som återfinns där.

För varje idéinriktning som analyseras har författaren så valt ut en central tänkare: för konservatismen Edmund Burke, för liberalismen John Stuart Mill, för den demokratiska socialismen Eduard Bernstein och för ekologismen Arne Naess. Sedan prövas tre frågor mot dessa tänkares verk:

Människan: rationell eller irrationell? god eller ond? tillvarons centrum eller ekologisk komponent?

Institutionerna: konstruktivism eller traditionalism? centralism eller lokalism?

Nationen: essentialism, instrumentalism eller internationalism.

Bokens slutsatser kan i referatform endast antydas:

Konservatismen är skeptisk till radikal och planmässig förändring. Nationen och andra institutioner som sedan länge framvuxit och fungerar har ett värde i sig. Människosynen är pessimistisk.

De konservativa i Europaparlamentet samsas med kristdemokraterna i EPP-ED. Deras syn på nationen är internationalistisk; för nationens skull samarbetar vi över nationsgränserna. Frågan om politisk förändring är i praktiken inte ett problem - Edmund Burke skulle ha ogillat gruppens syn på den europeiska integrationen. I den kristdemokratiska traditionen finns mer av optimistisk människosyn.

Liberalismen är i sin ursprungliga form noga med det nationella självbestämmandet. Hur passar EU-positivismen ihop med detta? Går det att vara demokrat när EU inte är demokratiskt?

ELDR-gruppen i Europaparlamentet har valt bort dilemmat med självbestämmandet genom att definiera EU som ett frivilligt samarbetsprojekt.

Demokratisk socialism betonar internationell solidaritet och starka institutioner. Människosynen är liksom liberalismen grundad på upplysningstidens optimism. Synen på nationen har varierat starkt, men Bernstein betonar nationens roll i det socialdemokratiska bygget, trots marxismens ursprungliga internationalism och synen att "proletariatet saknar fädernesland" och betoning på klasskamp.

Hos ESP i Europaparlamentet är synen på nationen att den är bärare av välfärdsstaten och därför omistlig. Intresset för nationalstaten tycks närmast ha förstärkts jämfört med tidigare tänkare. I ESPs program finns inte någonting om global solidaritet.

Ekologism är den yngsta av de fyra analyserade idéinriktningarna. Dess främste företrädare, Arne Naess, skiljer mellan grund och djup åskådning. Den grunda vill lösa naturresursproblemen med teknik och vetenskap inom nuvarande ekonomiska system; den djupa vill ha radikala förändringar av livsstilen genom förverkligande av lokalsamhället, med självförsörjning och småskalighet. Däremot finns inte nationalstaten med i analysen: tänk globalt, handla lokalt.

De gröna i Europaparlamentet gillar överstatlighet som lösning på ekologiska problem och har visionen om en nationslös, global värld. EU är ett steg på vägen dit, med sin överstatliga kompetens. De svenska miljöpartisterna avviker från synen på EU i gruppen.

Sammantaget är den bild som tonar fram av EU som ideologiskt projekt enligt Kjell Goldmann "en blandning av liberal internationalism, socialdemokratisk välfärdspolitik, grönt miljöengagemang och konservativ omsorg om det nationella".

- Det går med andra ord inte att säga att "EU är ett högerprojekt" eller "EU är ett vänsterprojekt"; ideologierna förklarar inte hur man ställer sig till EU, sammanfattade Olof Petersson den exposé över bokens slutsatser som Kjell Goldmann presenterat.

- Jo, de har medverkat till hur man resonerat, menade dock författaren.

 Kommentatorerna som bjudits in var i tur och ordning Gunilla Carlsson, (m) f d europaparlamentariker, numera i den svenska riksdagen, Carl B Hamilton, (fp) riksdagsledamot, vice ordf i EU-nämnden, Mattias Goldmann, tidigare informationskoordinator hos (mp), numera ekologisk påtryckarkonsult, samt Sverker Gustafsson, professor i statskunskap, f d redaktör för den socialdemokratiska idétidskriften Tiden och tidigare socialdemokratisk statssekreterare.

- Det är mycket bra att vi på Europadagen samlas kring detta, för de europeiska partierna blir allt viktigare. Jag ägnar mycket tid åt samarbetet där och att förhålla mig till och påverka mitt europaparti, inledde Gunilla Carlsson.

- Det är en lättillgänglig bok med ett spännande angreppssätt. Slutsatsen är väl att vi lånar av varandra, t ex kallar vi oss i EPP-ED för "liberalkonservativa". Moderaterna passar rätt väl in bland alla de olika idéströmningar som finns där, med vårt pragmatiska och sökande sätt. Inom EPP-ED finns konflikten mellan fördjupad integration och starka nationalstater ständigt levande. Den entusiasm för projektet som fanns hos Adenauer och Kohl har stannat upp. Mina tyska partivänner talar nu mer om att stanna upp och att vi "måste ha människorna med oss". Möjligen är det också en effekt av Tories inflytande.

- Berlindokumentet (där Tories ej är med) är ett steg tillbaka jämfört med för 6-7 år sedan. Men visionärer finns också, t ex Spaniens José Maria Aznar som representerar katolsk entusiasm och vision. Mellan denna fraktion och Tories passar svenska moderater ganska bra in!

- Gamle Burke borde ha gillat konventet: det är ju inte något språng, utan en försiktig process framåt. Men det är nog sant att "We are the heart of Europe"-attityden nu ersatts av idéer om EU-projektet ska gå lite lagom lugnt och sakta.

 Liberalismens företrädare i panelen, Carl B Hamilton, berömde också boken: "den är skriven med stor omsorg och analytiskt skarpsinne, trots Kjells ödmjuka framtoning."

- I EU-nämnden märks det tydligt att "the devil is in the details", men förvånansvärt ofta intar ledamöterna ståndpunkter enligt den ideologiska kartboken. T o m i tekniska frågor som en gemensam europeisk patenträtt, och liknande följa ideologiska linjer. Men den grundläggande vattendelaren i EU-nämnden är tyvärr fortfarande partiernas inställning: ja eller nej till europasamarbetet.

- Vi liberaler är optimister och delar ofta synen på vilka samhällsproblem som går att lösa med "gladsossar" till vilka jag räknar t ex Anna Lindh och Björn von Sydow. "Sursossarna" är mer pessimistiska och emot samarbetet. Att vi och gladsossarna ofta kan tycka lika beror på den gemensamma förnuftstron, som också är gemensam med moderaterna: man analyserar ett problem och sedan försöker man lösa det. Det kan kanske kallas europeisk pragmatism och "sammanträdesideologi", i motsats till amerikansk "handlingsideologi".

- Jag håller med om att liberaler fortfarande kämpar med dilemmat vad som bör vara grunden för demokratin i EU-bygget: den misskrediterade nationalstaten eller Europa?

- Men det finns andra frågor som är riktiga lackmustest på liberalism: frihandel, transparens och kontroll, samt flykting och asylpolitik. När det gäller frihandeln är ju EU:s jordbrukspolitik en katastrof men vårt systerparti i Danmark, Venstre, är ett landsbygdsparti och inte tillräckligt kritiskt. När det gäller de andra två områdena tycker jag nog att liberalerna i praktisk politik alltid hamnar "rätt" i förhållande till liberalismens grundhållning.

 Sverker Gustafsson, för dagen kommentator som demokratisk socialist, gratulerade Kjell Goldmann till en förnämlig och användbar bok: "den är idealisk för pigga och allmänintresserade studenter i statsvetenskap, de behöver icke-färdigtuggat material".

- Jag håller med Carl B Hamilton om att "gladsossar" dit jag räknar mig har mycket gemensamt med liberaler och aktiva moderater. Ungefär 80% är värdegemensamt för dessa tre. Men jag vill ta upp frågan om bokens grundidé att "ideologier är bra" är så självklar. Det har vi ju inte alltid tyckt inom statskunskapen: tvärtom har vi ju fokuserat på självförstärknings teorin och analys av nationella intressen.

- Detta är en tredje idé: "folk tänker och det kan vara bra". Det är normativt tillfredsställande men det finns ismer som färdigtänkta, t ex marxismleninism och en del liberalism.

Eduard Bernstein är viktig för han bröt med detta slags tänkande, liksom Ernst Wigforss, Bertil Ohlin - och nu Carl B Hamilton…

- Den synen är att man kan lära genom 'trial and error' och sedan ändra sig. "Ideologiernas död" baserade sig på den tanken. "Gladsossar" värjer sig mot att något är färdigtänkt. Pragmatism är bra.

- Det du beskriver är ju konservatism! replikerade Gunilla Carlsson.

- Om ideologier blir låsta system utan nya möjligheter, då är jag emot ideologi, avslutade Sverker Gustafsson, som menade att Tingsten-linjen därför är viktig.

Sist ut bland kommentatorerna var Mattias Goldmann, som tidigare arbetat för miljöpartiet. Mattias Goldmann började med att fråga om de gröna har en ideologi.

 - När vanligtvis kloka människor förfäktar korkade åsikter utan att själva fatta det, kan man ana att det spökar en ideologi i bakgrunden. När vår "chefsideolog" under EU-folkomröstningen kampanjade för ett nej eftersom 'EU är för evigt', men sedan två dagar efter folkomröstningen hävdade att 'vi måste lämna denna union!', förstod man att EU-motståndet har en ideologisk bas.

- Den ideologi som beskrivs i boken är en light-version pga att baserats på den gröna gruppens valmanifest. Men det är bättre att studera partiprogrammet, där finns mer ekologism av den djupa sorten, menade Mattias Goldmann. Den ekologism som finns beskriven i boken (s 131) är lite väl "light" eftersom den enbart fokuserar på miljöfrågor. Med det synsättet blir ekologismen inte mer än Naturskyddsföreningen eller Mulle.

- Men man kan vara för EU som projekt och vara miljöpartist! Ta exempelvis Stockholms stads senaste budget där anslagen för att leva upp till EU:s miljönormer måst höjas, på riksnivå blir nu det omdiskuterade torskfiskestoppet av efter att EU-kommissionen inggripit och internationellt är det EU som är pådrivande globalt för att bromsa växthuseffekten. Det är bara om man har gahrtonska glasögon på sig som man måste vara emot allt som EU står för.

- Men jag tycker det är lättare att vara både miljöpartist och för EU efter att ha läst denna bok, avslutade Mattias Goldmann.

Kjell Goldmann svarade på kommentatorernas frågor och konstaterade att Edmund Burkes "vetenskap om statsbyggnad", vilken behandlas i boken, inte kunnat återfinnas hos EPP-ED men att Gunilla Carlsson däremot gett uttryck för en sådan syn i sina kommentarer

- Carl B Hamiltons exempel i dagens fp-flygblad på liberalernas problem med det demokratiska underskottet är betecknande. En möjlighet är ju övergång till federalism. Kanada har inte mycket mer gemensam identitet än EU och där fungerar ju den.

- Jag håller förstås med Sverker Gustafsson om att det finns "goda och dåliga ideologier", men med idéinriktningar menar jag förstås inte fundamentalistiska sådana i min bok. Problemet om man är rädd för ideologier är att ens pragmatism kan leda till ad hoc-eri i stället. EMU-frågan är ett exempel på en sådan fråga som måste sättas in i ett större sammanhang för att förstås.

Som kommentar till Mattias Goldmanns synpunkter och miljöpartiet i Europaparlamentet menade Kjell Goldmann att avvikarna inom respektive grupp när det gäller konservativa och socialdemokrater kan förstås på ideologiska grunder, men att han har svårt att förstå det miljöpartistiska EU-motståndet på idémässiga grunder.

Allmän diskussion:

Publikfråga: - Är det partiprogram och valmanifest som är grunden, eller har du också tittat på hur de faktiskt sedan röstat?

Kjell Goldmann: - Ja, det är också hur de röstat som ligger till grund för analysen. Diagrammet i kapitel 1. sammanfattar röstmönstret under andra halvåret 1999. Det stämmer bra med programmen.

Publikfrågor - Är det verkligen relevant att jämföra Burkes idéer med kristdemokraternas idéer? I så fall glöms ju fransmän och italienare bort och det är väl inte någon slump att alla EU-fäder var kristdemokrater? Kristdemokratiskt och katolskt tänkande var väl det som präglade EU när det kom till?

Kjell Goldman: - Bokkapitlet om konservativa idéer innehåller också ett avsnitt om kristdemokrater, där t ex skillnaden i människosyn tydliggörs, även om jag inte gått in så noga på skillnaden här i diskussionen. Det finns en tydlig katolsk samhällsdoktrin men det är omstritt om den är anti-konservativ eller en variant av konservatismen. De är avskilda idétrationer, som sedan syns som ett parti.

Kommentatorerna avlutade diskussionen:

Sverker Gustafsson: - Det behöver inte bli något ad hoc-eri problem om man tänker tanken till slut, dvs man behöver ha en provisorisk hypotes för sina ställningstaganden.

Mattias Goldmann: - För en ekologist är det mer och mer logiskt att vara för EU-projektet, inklusive EMU! Men för de andra ideologierna blir det kanske allt mindre tydligt?

Carl B Hamilton: - Sverkers pragmatism som ideologi är problematisk - man kan hamna i total perspektivlöshet och stapla från den ena parlamentariska krisen till den andra.

Gunilla Carlsson: - Boken borde översättas till engelska! Det vore nyttig läsning för många av mina partikamrater i Eruopa. Som kommentar till publikfrågan om kristdemokraternas roll: de har en stolt europahistoria men saknar ett grunddokument. I det vacuum som uppstått i politikutvecklingen i vår grupp kan svenska moderater spela en viktig roll.

Kjell Goldmann avrundade med att slå fast att "det är bra med ideologier; det är bra om många medborgare identifierar sig med sammanhållande förhållningssätt. I boken är det ramverket och respektive överideologi som beskrivs, inte enskilda sakfrågor."