Jämställdhet motverkar barnfattigdom

Gøsta Esping-Andersen presenterade sin rapport Families in the 21st Century på SNS den 7 oktober 2016.

Under seminariet redogjorde han bland annat för hur familjens roll över tid har gått upp och ner. Samtidigt har några faktorer, såsom preferenser för antalet barn i familjen, hållit sig stabila sedan 1940-talet. Esping-Andersen tog upp att många länder, inte minst i Skandinavien, i allt högre utsträckning karaktäriseras av jämställdhet.

Han påpekade samtidigt att det dock är först när kvinnor arbetar heltid som män på allvar börjar anpassa sig till detta och tar ett större ansvar för det obetalda hushållsarbetet. I dessa länder har det även skett ett uppsving för familjebildning, där allt fler håller ihop och skaffar barn:

Heltidsarbetande kvinnor gör män mer jämställda.

Samtidigt konstaterade han en ökad polarisering: Bland lågutbildade finns en högre sannolikhet för skilsmässa, liksom för personer som bor i länder som är mindre jämställda. Lågutbildade män gifter sig generellt mer sällan och får färre barn.

Karin Halldén, forskare vid Institutet för social forskning vid Stockholms universitet, lyfte frågan om vad det som kommer först – är det attitydförändringar som skapar krav på förändringar i policys och beteenden, eller är det snarare policys som förändrar attityder och beteenden?

Irene Wennemo, statssekreterare vid Arbetsmarknadsdepartementet nämnde att samtidigt som familjen i allt större utsträckning håller ihop, så ökar även sjukskrivningar hos svenska kvinnor. Likaså förekommer en allt större skillnad i sjuktal mellan kvinnor och män. Är det så att den stora belastningen för heltidsarbetande kvinnor pyser ut i ohälsa istället för skilsmässa, frågade sig Irene Wennemo.