Sjukvården väcker många svåra etiska frågor om liv och död. Ibland upplever vi att de humanistiska värderingarna får stryka på foten , att medmänskligheten offras på penningens altare. Samtidigt vet vi att resurserna är begränsade och att alla insatser följer regeln om avtagande gränsnytta. Redan i dag genomförs ca 300 miljoner medicinska åtgärder om året i Sverige, och alla medför de en biverkningsrisk. Om vårdens omfattning är onödigt stor kan biverkningar och s.k. falskt positiva analysresultat göra att skadan blir större än nyttan!
Hur skall vi då förhindra att de mycket starka ekonomiska styrmedlen leder till prioriteringar som är stötande för allmänna etiska värderingar? De viktigaste vårdetiska avgörandena, t.ex. om avbrytande av livsuppehållande behandling, måste hållas över varje misstanke om att ekonomiska argument ges otillbörlig vikt i besluten . Diskussionen om prioriteringar behöver därför utvecklas i samråd mellan politiker, personal, patienter och allmänhet, i syfte att få till stånd genomtänkta prioriteringar som vilar på etisk grund . Vi måste se till att den nödvändiga delen av hälso- och sjukvården inriktas på de mest behövande, samtidigt som vi tvingas acceptera att de lägst prioriterade insatserna vägs mot andra behov i samhället. Ambitionen är att skapa ett hälso- och sjukvårdssystem som upplevs som både effektivt och ”rättvist”.
Gunnar Bengtsson är generaldirektör för Statens strålskyddsinstitut och ordförande i Statens medicinsk-etiska råd . Anders Lönnberg är kanslidirektör på SACO och f.d. statssekreterare i socialdepartementet. Peter Reizenstein var professor och överläkare vid Karolinska sjukhuset. Med utgångspunkt i sina olika erfarenheter målar de ett brett panorama över dagens hälso- och sjukvård , där såväl medicinska som etiska och ekonomiska aspekter belyses.