Hur var det första mötet med referensgruppen?

Det gick väldigt bra. Det var ett stort engagemang kring frågeställningarna och arbetet som ska göras. Det märks att området krisberedskap är oerhört angeläget.

Vi diskuterade huruvida vi ska titta på krisen utifrån bränder och pandemier, eller titta på hela skalan, där det värsta scenariot är ett väpnat angrepp.

I rummet fanns en inställning att väldigt mycket av det som politiken behöver arbeta med i dag är beredskap i händelse av krig i vår närhet, eller till och med i Sverige.

Det var en allvarlig och engagerad diskussion om att det måste finnas en robusthet för händelse av krig i Sverige.

Vi som kommer från myndigheter möts i de här frågorna i vardagen, vi arbetar här och nu med att bygga beredskap. Det som är nyttigt med den här konstellationen är att vi representerar akademi, näringsliv och myndigheter. Inte bara centralt, vi har även med de lokala, regionala och nationella perspektiven. Det betyder att den här konstellationen har många fler perspektiv i ett och samma rum kring de här frågorna än vad vi har när vi arbetar ute i vardagen.

Vi kommer från olika håll, och tar med oss saker in i mötet som vi funderar över och när det bryts mot varandra blir det ett oerhört engagemang. Vi vill väldigt mycket med det här arbetet så det kommer nog att krävas en tuff avgränsning. För det är stora frågor och det är många perspektiv, och kunskapsutvecklingen kommer inte kunna belysa allt.

Varför har MSB valt att ingå i gruppen?

MSB har en central roll i det svenska beredskapssystemet. Vi är noden för myndigheterna. Vi har ett uppdrag som är att utveckla och förvalta det svenska beredskapssystemet, det vill säga alla beredskapsmyndigheter. Det gör att MSB arbetar med de här frågorna till hundra procent varje dag.

Vi representerar beredskapssystemet och vi är även en expertmyndighet när det gäller krisberedskap i hela hotskalan. Så det gör att vi är ganska självklara i det här projektet.

Vad har du för förväntningar på projektet?

Min förväntan är att vi får möjlighet att utveckla kompletterande kunskap som vi inte kan få på annat håll. Jag har också en förväntan att vi kan mötas, samtala och reflektera, och sedan ta med oss kunskapen ut i våra arbeten. Det är ett slags nätverk som vi kan få stor användning av.

Det var speciellt en diskussion som var spännande. Den handlade om att vi vill utveckla beredskapen i ett modernt samhälle. Idag söker vi lösningar i det som vi känner till sedan tidigare. Men samhället är väldigt annorlunda idag, mycket är digitaliserat och globaliserat. Allihop var överens om att vi vill ha en inriktning mot det nya och innovativa. Vi tror att det är ett viktigt komplement till det jobb vi gör i dag där vi kanske utgår från lösningar vi redan känner till.

Vi lär oss till exempel från kriget i Ukraina. Där har man varit bra på att ta hjälp och samarbeta med näringslivet. Det är ett exempel på vad vi kan lära oss och få oss att tänka på hur det ser ut ur ett svenskt perspektiv.

Näringsliv och det offentliga behöver samarbeta, det kom upp under mötet att just den här konstellationen är väldigt positiv. Här kan vi prata med varandra över gränserna.

Finns det något område inom projektet som du tycker verkar vara särskilt intressant?

Ett område som är intressant är de juridiska hinder som finns för en snabb och effektiv krishantering. Vi sa att vi måste titta på hur juridiken kan användas för att kunna hantera en kris. Lagstiftningen är omfattande, och den lagstiftning som gäller i beredskap och krig är gammal, så man behöver se över och modernisera den. Kan juridiken bli en del av lösningen i stället för problemet?