Forskningsrapport

Families in the 21st Century

De skandinaviska länderna har markant mindre barnfattigdom än övriga västländer. Den viktigaste förklaringen är att familjepolitiken underlättar för kvinnor att förvärvsarbeta. Det är en av slutsatserna i ”Families in the 21st Century” – en ny forskningsrapport av Gøsta Esping-Andersen som tagits fram på uppdrag av SNS.

Förändrade familjemönster, med en växande andel barn som växer upp i hushåll med ensamstående lågutbildade mödrar, är en viktig faktor bakom västvärldens växande problem med barnfattigdom.
De skandinaviska länderna har dock lyckats att hålla barnfattigdomen på en betydligt lägre nivå. Det beror bland annat på att lågutbildade kvinnor och ensamstående mödrar förvärvsarbetar i betydligt högre grad än i övriga västvärlden. I USA arbetar endast 35 procent av ensamstående mödrar, att jämföra med 80 procent i Danmark.

– Den skandinaviska välfärdspolitiken med utbyggd barnomsorg med hög kvalitet och generös föräldraförsäkring gör det möjligt för ensamstående mödrar att förvärvsarbeta. Det är det enskilt viktigaste skyddet mot barnfattigdom, säger Gøsta Esping-Andersen.
Familjemönstret i Skandinavien under de senaste 20 åren kan beskrivas som en återkomst för familjen. Allt fler gifter sig, relationerna blir stabilare och födelsetalen stiger. Den viktigaste förklaringen till detta är att välfärdspolitiken är inriktad på att främja kvinnors förvärvsarbete och jämställda könsroller.

I Tyskland och Sydeuropa ser vi en trend med en allt svagare ställning för familjen med lägre födelsetal, fler singelhushåll och ökad skilsmässofrekvens – i synnerhet i socioekonomiskt svaga grupper.

Här visar Esping-Andersen att det finns en direkt koppling mellan bristen på jämställdhet, försvagningen av familjen i utsatta grupper och ökade klyftor i barns uppväxtvillkor.

– Det går inte att hitta några negativa effekter av att växa upp i en jämställd familj med två förvärvsarbetande föräldrar. Tvärtom leder det till stabilare familjer, vilket är positivt för barnen, säger Gøsta Esping-Andersen.

Referat från seminariet den 7 oktober 2016
– Heltidsarbetande kvinnor gör män mer jämställda.
Det sa Gøsta Esping-Andersen när han presenterade rapporten på SNS.

Under seminariet redogjorde han bland annat för hur familjens roll över tid har gått upp och ner. Samtidigt har några faktorer, såsom preferenser för antalet barn i familjen, hållit sig stabila sedan 1940-talet.

Esping-Andersen tog upp att många länder, inte minst i Skandinavien, i allt högre utsträckning karaktäriseras av jämställdhet. Han påpekade samtidigt att det dock är först när kvinnor arbetar heltid som män på allvar börjar anpassa sig till detta och tar ett större ansvar för det obetalda hushållsarbetet. I dessa länder har det även skett ett uppsving för familjebildning, där allt fler håller ihop och skaffar barn.

Samtidigt konstaterade han en ökad polarisering: Bland lågutbildade finns en högre sannolikhet för skilsmässa, liksom för personer som bor i länder som är mindre jämställda. Lågutbildade män gifter sig generellt mer sällan och får färre barn.

Karin Halldén, forskare vid Institutet för social forskning vid Stockholms universitet, lyfte frågan om vad det som kommer först – är det attitydförändringar som skapar krav på förändringar i policys och beteenden, eller är det snarare policys som förändrar attityder och beteenden?

Irene Wennemo, statssekreterare vid Arbetsmarknadsdepartementet nämnde att samtidigt som familjen i allt större utsträckning håller ihop, så ökar även sjukskrivningar hos svenska kvinnor. Likaså förekommer en allt större skillnad i sjuktal mellan kvinnor och män. Är det så att den stora belastningen för heltidsarbetande kvinnor pyser ut i ohälsa istället för skilsmässa, frågade sig Irene Wennemo.