Avtalsrörelsen 2027

Kriget i Iran, handelstullar, konkurrensen från Kina, AI och en utdragen regeringsbildning i Sverige. Det saknas knappast osäkerhets­faktorer inför avtalsrörelsen 2027, då över 500 kollektivavtal för omkring 3,4 miljoner anställda ska omförhandlas. Samtidigt är svensk ekonomi på väg ur lågkonjunkturen, men återhämtningen på arbets­marknaden är fortfarande svag. Hur ser då industrins parter på förutsättningarna för nästa års förhandlingar? 

Trots osäkerheten är det ekonomiska utgångsläget förhållandevis stabilt. Det menade Oskar Nordström Skans, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet, vid seminariet som modererades av Jonas Klarin, forskningsledare på SNS. Jämfört med de senaste årens pandemier och inflationschocker är tillväxten relativt god och inflationen nära målet. Förutsättningarna för att sätta industrins lönenormerande märke är därmed, enligt Nordström Skans, relativt goda. 

Samtidigt varnade han för att läget snabbt kan förändras. 

– Det finns ju massa saker som talar för att det kan bli jäkligt stökigt framöver, sade Nordström Skans och syftade på det osäkra omvärldsläget och den inrikespolitiska situationen. 

Osäkerheten väcker också frågan om avtalslängden. Nordström Skans resonerade kring om det är bättre att teckna längre avtal medan läget är stabilt, eller kortare avtal för att kunna förhandla om ifall förutsättningarna förändras. 

Men det finns även mer långsiktiga utmaningar. Enligt Nordström Skans fungerar den svenska lönebildningen i stort väl, men systemet har svårare att hantera vissa obalanser. Han lyfte bland annat svårigheterna för vissa grupper att etablera sig på arbetsmarknaden och personalförsörjningen inom välfärden, där låga relativlöner och höga formella kvalifikationskrav försvårar rekryteringen. Den senare frågan har han även fördjupat sig i som ordförande för SNS Konjunkturrådsrapport 2026. Nordström Skans betonade samtidigt att problemen inte ska påverka nivån på märket, utan behöver hanteras genom anpassningar av lönerelationer och kompetenskrav inom berörda delar av arbetsmarknaden. 

Sedan har vi AI. Nordström Skans pekade på att sysselsättningen hittills inte har minskat dramatiskt i de delar av ekonomin där AI väntas få störst betydelse. Däremot finns tecken på förändringar i hur arbetskraft rekryteras. 

– Vi ser ändå att det är extremt låg personalomsättning […] och väldigt tydliga etableringsproblem för de nyutexaminerade, sade Nordström Skans. 

Enligt honom väcker utvecklingen frågor om hur arbetsmarknadens parter ska hantera omställningsbehov för personer som ännu inte hunnit etablera sig på arbetsmarknaden. 

Skilda bilder av industrins konkurrenskraft 

Men hur ser det ut för industrin, som ska gå först och sätta märket? Här gick uppfattningarna isär. Från arbetsgivarhåll var tonläget bekymrat, inte minst mot bakgrund av den svaga utvecklingen i Tyskland, som är en av Sveriges viktigaste exportmarknader. 

– För vissa går det bra, men andra kämpar ju faktiskt för sin överlevnad, sade Claes Arenander, förhandlingschef på IKEM. Han betonade att den globala konkurrensen har hårdnat och hänvisade till en undersökning bland medlemsföretagen, där svag efterfrågan pekades ut som det största problemet, följt av höga arbetskraftskostnader. 

Per Widolf, förhandlingschef på Industriarbetsgivarna, gav en liknande bild. Han pekade på Tysklands svaga utveckling och hur svenska företag har förlorat marknadsandelar till kinesiska konkurrenter, inte minst inom stålindustrin. 

– Det är jättebekymmer att man möter motståndare som är dopade, sade Widolf om konkurrensen från Kina, där han menade att överkapacitet och handelshinder bidrar till att pressa europeiska producenter. 

Från fackligt håll lät det annorlunda. Camilla Frankelius, förhandlingschef på Sveriges Ingenjörer, framhöll svensk industris goda exportutveckling, ökade marknadsandelar och höga bruttovinstandelar. Hon ifrågasatte också arbetsgivarnas beskrivning av arbetskraftskostnaderna. 

– Jag tycker också att det är lite märkligt att vi kan ha så olika bilder av arbetskraftskostnaderna, sade Frankelius och hänvisade till jämförelser med andra europeiska länder. 

Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen, delade bilden av en industri som klarat de senaste årens turbulens förhållandevis väl. Enligt honom behöver konkurrensen från Kina tas på allvar, men svensk industri bör framför allt stärka sina befintliga konkurrensfördelar. 

– Slutsatsen som Camilla var lite inne på, det är ju att bli bättre på det vi redan är bra på, sade Wästfelt. 

Arbetstiden en knäckfråga 

En annan fråga som väntas bli särskilt omdiskuterad är arbetstidsförkortningen. Facken inom industrin har presenterat ett krav på kostnadsökningar om 3,9 procent under ett år, inklusive avsättningar till arbetstidsförkortning. Widolf och Arenander ansåg att nivån var alldeles för hög och motsatte sig ytterligare arbetstidsförkortning. Frankelius betonade i stället vikten av att fler får möjlighet till kortare arbetstid. 

Trots oenigheten var parterna överens om att arbetstidsfrågan ska hanteras genom förhandlingar mellan arbetsgivare och fack, snarare än genom politiska beslut. 

Medverkande 

Claes Arenander, förhandlingschef, IKEM

Camilla Frankelius, förhandlingschef, Sveriges Ingenjörer

Oskar Nordström Skans, professor i nationalekonomi, Uppsala universitet

Per Widolf, förhandlingschef, Industriarbetsgivarna

Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen och ordförande i PTK:s förhandlingschefsgrupp

Samtalet leds av Jonas Klarin, forskningsledare på SNS.