Från jämställdhet till Pretty Woman: om jämställdhet i populärkulturen

I början av sextitalet fanns nästan inga daghem. Kvinnans plats var i hemmet: Lasse Lönndahl låg etta på Svensktoppen med ”Midnattstango”. Samtidigt gick Eva Moberg i spetsen för kraven på jämställdhet mellan man och kvinna. Bo Widerbergs debutfilm Barnvagnen kom och tycktes förebåda något nytt också inom populärkulturen. I dag går de allra flesta barn på daghem. Kvinnans naturliga plats är på arbetsmarknaden. Niklas Strömstedt ligger högt på Svensktoppen med ”Halvvägs till framtiden”. Samtidigt talar politikerna om valfrihet, möjligheten att välja bort kvinnligt förvärvsarbete och dagis. En film som Pretty Woman, om den vackra oförstörda skökan, som helt utan egna ansträngningar lyfts upp ur eländet till rikedom och makt, gick för ett par år sedan för utsålda hus.

Vad är det som har hänt under de senaste tretti åren? Är mamma fortfarande lik sin mamma som Siw Malmkvist sjöng 1968? Har männens och kvinnornas nya roller över huvud taget satt några spår i vårt kulturmönster? Finns det ett samband mellan familjepolitik och populärkultur?

Privatsociologen Hans O Sjöström ger sig här in i populärkulturen och främst filmens och populärmusikens värld på jakt efter jämställdheten. En ny infallsvinkel på gamla filmer som nu åter kan beskådas på video och på den gamla kära dammiga skivsamlingen därhemma.

Hans O Sjöström har tidigare utgivit bland annat romanerna En sakkunnigs kärleksliv ( 1977), Ett lysande sällskap ( 1978) och Står min lycka i Guds händer ( 1991 ). 1987 kom Klassens ljus, en ”privatsociologisk” studie om socialdemokratins ledande skikt.