Money Laundering and Whistleblowers

Giancarlo Spagnolo Theo Nyreröd

Ett europeiskt belöningsprogram för visselblåsare skulle kunna bidra till effektivare penningtvättsbekämpning. Det hävdar författarna till en ny SNS-rapport som handlar om penningtvätt och visselblåsare. De rekommenderar också striktare översyn av användningen av sekretessavtal för anställda och längre karantän för personal som slutar på en tillsynsmyndighet innan de får anställas av företag som de tidigare har granskat.

Money Laundering and Whistleblowers 530,8 KB PDF

Penningtvätt beräknas årligen motsvara mellan 2 och 5 procent av världens BNP, och mindre än 1 procent av det kapital som tvättas via finanssystemet blir beslagtaget och fryst av myndigheterna. Detta är mycket problematiskt eftersom penningtvätt innebär stora negativa effekter för samhället.

»Penningtvätt gör det möjligt för brottslingar att åtnjuta vinsten av sina brott, vilket i sin tur skapar en grund för ytterligare olaglig verksamhet. Dessutom underlättar penningtvätt korruption samt spelar en viktig roll i finansieringen av terroristorganisationer«, säger Giancarlo Spagnolo, professor i nationalekonomi vid SITE, Handelshögskolan i Stockholm, som är en av författarna till SNS-rapporten Money Laundering and Whistleblowers.

Financial Action Task Force (FATF), en global organisation som övervakar penningtvätt och finansiering av terrorism, har sedan 1990 publicerat rekommendationer om hur penningtvätt ska bekämpas. FATF har lyckats uppnå en bred efterlevnad bland sina över 180 medlemsländer trots att organisationen inte innehar någon internationell juridisk status. Övervakningens effektivitet har dock ifrågasatts i flera utvärderingar, vilket nämns i rapporten.

Giancarlo Spagnolo och hans medförfattare Theo Nyreröd, doktorand vid Brunel Law School, föreslår att EU ska följa i USA:s fotspår genom att inrätta program som belönar visselblåsare. Ett sådant program skulle på ett effektivt sätt dra nytta av anställdas kunskap och insyn för att minska informationsgapet mellan finansinstitutioner och de myndigheter som svarar för tillsyn och brottsbekämpning. Författarna lyfter både erfarenheter av belöningsprogram i USA och evidens från akademisk forskning för att belägga hur kostnadseffektivt detta tillsynsverktyg har visat sig vara.

»Evidens från USA tyder på att belöningsprogram för visselblåsare ökar antalet anmälningar som tas emot av brottsbekämpande myndigheter samt att dessa program är kostnadseffektiva«, säger Theo Nyreröd.

Författarna föreslår en centraliserad tillsynsmyndighet som verkar inom hela EU för att hantera belöningsprogrammet för visselblåsare när det rör potentiellt allvarliga fall. Mindre fall med större lokal relevans skulle lokala tillsynsmyndigheter i samarbete med EU:s övergripande myndighet kunna hantera.

De pekar även på risken för missbruk av sekretessbestämmelser i anställningsavtalet och problemet med personalrotationen mellan tillsynsmyndigheter och finansinstitut:

»Även om det kan finnas vissa fördelar – såsom att upprätthålla kompetensen hos tillsynsmyndigheternas personal – måste man överväga eventuella negativa kostnader vad gäller tillsynsrelaterade incitament samt effektiviteten i bekämpningen«, säger Giancarlo Spagnolo.

Författarnas rekommendation är därför att man bör överväga en förlängning av nuvarande karantänsperioder så att tillsynspersonal som lämnar sina arbeten då inte tillåts ta jobb i bolag som står under tillsyn.