Rättsliga hinder mot samverkan? Juridik och ledningsfrågor vid doktorandsamverkan

Magnus Strand Linda Wedlin Thomas Schön

Rättsliga hinder mot samverkan 302,6 KB PDF

Samverkan mellan akademi och näringsliv innebär en möjlighet för företag att ta del av den senaste forskningen och utveckla sina verksamheter genom forskningsbaserad kunskap. På samma sätt kan universitetens forskning bli mer relevant i samarbete med näringslivet. En vanlig form för samverkan av detta slag är företagsdoktorander. Många företag och lärosäten skulle vilja utöka samverkansprogrammen, men juridiska svårigheter kan uppstå i avtalsförhandlingarna.

I den här rapporten kartlägger Magnus Strand, docent i Europarätt och universitetslektor i handelsrätt vid Uppsala universitet, Linda Wedlin, professor i företagsekonomi vid Uppsala universitet, samt Thomas Schön, professor i artificiell intelligens vid Uppsala universitet, vilka rättsliga frågor lärosätena bevakar i samband med samverkan kring företagsdoktorander. Rapporten analyserar de avtal som används och den praxis som olika lärosäten har kring denna form av samverkan. Forskarna landar i ett antal rekommendationer som de tror skulle bidra till fler samarbeten.

RAPPORTENS RESULTAT OCH SLUTSATSER

  • Analysen av de avtal som styr samverkan kring doktorander visar att i nästan samtliga fall är doktoranderna anställda direkt av företaget som därmed axlar arbetsgivaransvaret och de åtaganden som följer av det. Om anställningsförhållandet av någon anledning upphör, finns olika lösningar i avtalen. Trots dessa olikheter förefaller det inte vara svårt att tydligt avtala om detta.
  • Det är stora skillnader mellan olika avtal som rör de immateriella tillgångar som skapas under doktorandtiden, både avseende vad som regleras och hur det regleras. Grundprincipen är att företaget som arbetsgivare har långtgående möjligheter att överta rättigheterna till de resultat doktoranden åstadkommer. I fråga om lärosätesanställda medför det så kallade lärarundantaget den motsatta utgångspunkten, som ger den enskilde forskaren rätt att behålla rättigheterna till de resultat den åstadkommit. Avsteg kan dock ske i avtal.
  • Lärosätena har i stort sett i samtliga av de immaterialrättsliga avtal som granskats i rapporten fortsatt rätt att nyttja resultaten av forskningen i både fortsatt forskning och utbildning.
  • Det råder i de immaterialrättsliga avtalen olika syn på längden på den tidsfrist som doktoranden måste ge företaget innan hen kan publicera sina forskningsresultat. Huvudprincipen är tre månader, men tidsfrister mellan en och fyra månader förekommer.
  • Det råder även stor variation angående hur konfidentialitet, företagshemligheter och rätten till publicering reglerats i avtal, liksom hur länge känslig information ska hållas hemlig.
  • Den enskilda doktoranden förbinder sig genom anställningen att inte avslöja företagshemligheter. Situationen kompliceras dock av offentlighetsprincipen som gäller de statliga lärosätena, vilken innebär att dokumentation i stor utsträckning är offentlig. För lärosätena råder stor osäkerhet kring dessa frågor när de inte tydligt specificeras i avtalen, och det finns en stor variation mellan de avtal som granskats.
  • I vissa fall ger avtalen företagen rätt att granska och eventuellt stryka vad som uppfattas som konfidentiell eller känslig information. Det skiljer sig dock mycket mellan lärosäten hur man bedömer vad som är konfidentiellt, och vad som ska ske när sådan information finns.

RAPPORTENS REKOMMENDATIONER

  • Lärosätesledningar bör stimulera och delta aktivt i lärosätesövergripande diskussion om ansvar, roller och ambitioner inom samverkan.
  • Lärosätesjurister bör få i uppdrag att skapa gemensamma, rikstäckande forum för samarbete och erfarenhetsutbyte, inklusive upprättande av gemensamma modellklausuler för samverkansavtal.
  • Lagstiftaren bör ta initiativ till lagstiftning kring samägande av immateriella rättigheter, som skapar tydliga dispositiva regler.

FÖRFATTARE

Magnus Strand, docent i Europarätt och universitetslektor i handelsrätt vid Uppsala universitet

Linda Wedlin, professor i företagsekonomi vid Uppsala universitet

Thomas Schön, professor i artificiell intelligens vid Uppsala universitet