SNS Analys nr 13. Lärdomar från England om konkurrens i vården

I början av 1990-talet införde den dåvarande konservativa regeringen en beställare-utförare-modell inom specialistvården som innebar att sjukhusen fick konkurrera med varandra. Beställarna premierade i första hand lägre priser och minskade kötider. I början av 2000-talet införde Labourregeringen en modell där patienterna fick välja fritt mellan olika vårdgivare.  Priserna på olika behandlingar var fasta. Därmed ökade inslaget av kvalitetskonkurrens.

Forskning om dessa reformer visar på följande resultat:

Kortare köer, men till priset av sämre kvalitet.

Beställare-utförare-modellen visade sig vara ett effektivt sätt att kapa vårdköerna. Däremot finns vissa belägg för försämrad kvalitet i dimensioner som är svårare för beställarna att mäta och observera.

Kundval gynnar kvalitet.

Kundvalsmodellen visade sig få positiva effekter på vårdkvaliteten, mätt som överlevnad och kortare vårdtider, utan att vårdkostnaderna ökade. Effekterna var störst för de patienter som informerats om möjligheten att välja vårdgivare. Det finns inte några tecken på att kundvalet ledde till ökad ojämlikhet i vården.

Osäkra vinster av storsjukhus.

Parallellt med marknadsreformerna genomfördes omfattande sammanslagningar av sjukhus i England. Det finns inga tydliga belägg för att detta har påverkat vårdens kvalitet eller produktivitet i någon riktning.