SNS Analys 117. Välfärdsteknik i äldreomsorgen: spår av ökad effektivitet?

Antalet äldre ökar snabbt samtidigt som äldreomsorgen står inför växande utmaningar när det gäller personalförsörjning och resurser. Välfärdsteknik har därför lyfts fram som ett sätt att effektivisera verksamheten och göra det möjligt för fler äldre att bo kvar hemma längre. Samtidigt är kunskapen begränsad om hur tekniken samvarierar med kostnader, kvalitet och andra centrala utfall i äldreomsorgen. 

Rapporten undersöker sambanden mellan användning av välfärdsteknik i hemtjänsten och utvecklingen av kostnader, fallolyckor, särskilt boende och upplevd trygghet i svenska kommuner. Analysen visar att det saknas tydliga samband mellan hög teknikanvändning och lägre kostnader eller högre upplevd trygghet, samtidigt som resultaten väcker frågor om hur välfärdsteknikens bidrag till äldreomsorgen bör förstås och utvärderas. 

Rapportens resultat och slutsatser 

• Analysen visar inga tydliga samband mellan välfärdsteknik och resursbesparingar i hemtjänsten. Kommuner med hög användning av välfärdsteknik har inte haft en mer gynnsam kostnadsutveckling än kommuner med låg användning.  

• Kommuner med hög användning av välfärdsteknik har fler registrerade fallolyckor än kommuner med låg användning. Det är dock oklart om detta speglar fler faktiska olyckor eller att fall upptäcks och registreras oftare.  

• Det finns vissa indikationer på att andelen äldre i särskilt boende minskat något mer i kommuner med hög teknikanvändning, men sambanden är osäkra.  

• Analysen visar inga tydliga samband mellan teknikanvändning och upplevd trygghet bland hemtjänstens brukare.  

• Kunskapsläget är fortsatt begränsat. Analysen bygger på observationsdata på kommunnivå och resultaten bör därför tolkas med försiktighet. 

Rapportens rekommendationer 

• Kommunerna bör införa och använda välfärdsteknik på ett sätt som möjliggör systematisk uppföljning och utvärdering.  

• Relevanta indikatorer, såsom incidenter, trygghet, resursanvändning och tekniska problem, bör följas upp över tid och på verksamhets- eller brukarnivå.  

• Krav på datainsamling och uppföljning bör ställas i samband med upphandling och införande av ny teknik.  

• Socialstyrelsen bör kartlägga hur kommunerna använder välfärdsteknik för att upptäcka och förebygga fallolyckor samt hur detta arbete följs upp.  

• Välfärdsteknik bör ses som ett komplement till andra fallförebyggande insatser, såsom fysisk träning, bostadsanpassningar och läkemedelsgenomgångar.  

Författare

Lina Maria Ellegård, docent i nationalekonomi vid Högskolan Kristianstad och verksam vid Lunds universitet. 

Lovisa Persson, fil. dr i nationalekonomi vid Högskolan Kristianstad och verksam vid Institutet för Näringslivsforskning (IFN).