Social trygghet genom socialförsäkringen. En ändamålsenlig reglering?

Socialförsäkringen är en central del av den svenska välfärdsmodellen och ska tillgodose social trygghet. Det är ett rättsligt begrepp, förankrat i både svensk grundlag och internationella konventioner. I den här rapporten undersöks hur väl socialförsäkringsbalken lever upp till sitt syfte. Fokus ligger på tre centrala förmåner: sjukpenning, sjukersättning och bostadsbidrag. Dessa granskas både till sitt innehåll och till hur reglerna fungerar i praktiken.

Rapporten visar

• Nivån av skydd i socialförsäkringen motsvarar inte det som ”social trygghet” förutsätter.
• Reglerna är ofta otydliga, svårbegripliga och komplexa, vilket försvårar tillämpningen för myndigheter och förutsebarheten för medborgarna.
• Inkomstbortfallsprincipen i sjukförsäkringen har gradvis försvagats, vilket har minskat den ekonomiska tryggheten vid sjukdom.
• Bostadsbidraget präglas av svårbegripliga regler och hög risk för återkrav, vilket kan leda till skuldsättning.
• Försäkringen har förändrats många gånger, ibland snabbt, där samhällsekonomiska hänsyn ofta har fått företräde framför den enskildes ekonomiska trygghet.

Tre slutsatser

• Socialförsäkringen håller inte vad den lovar – den brister både i omfattning och tydlighet.
• Socialförsäkringsbalken saknar rättslig stabilitet och behöver ses över i sin helhet.
• Det saknas en tydlig politisk diskussion om vad social trygghet ska innebära och hur den ska säkerställas i framtiden.

Om författarna

Ruth Mannelqvist är professor i rättsvetenskap vid Umeå universitet

Sara Stendahl är professor i offentlig rätt vid Göteborgs universitet