Pensionssystemens demografiska utmaningar

Nationalekonomerna Edward Palmer och Yuwei Zhao de Gosson de Varennes har studerat den prognosmodell som används i det allmänna pensionssystemet för att beräkna förväntad livslängd.

Resultaten visar att beräkningarna av återstående livslängd vid 65-årsåldern inte tar hänsyn till att livslängden ökar i en stigande takt. Detta leder till systematiska underskott som ackumuleras över tid.

– Ett pensionssystem som underskattar förväntade livslängder skapar orättvisa mellan generationer, framhåller Edward Palmer.

Rapporten lyfter även skillnader i livslängd mellan olika socioekonomiska grupper. Höginkomsttagare har längre förväntad livslängd än låginkomsttagare. Eftersom pensionerna beräknas utifrån en gemensam livslängdsfaktor innebär det en omfördelning som gynnar högre inkomstgrupper på lägre inkomstgruppers bekostnad.

Forskarna föreslår en ny modell som på ett bättre sätt kan fånga den accelererande ökningen i livslängd. Dessutom rekommenderar de att livslängdsberäkningarna, som i dag fastställs vid 65-årsåldern, regelbundet ska revideras upp till 80 eller 85 år.

– Ett förfarande med regelbundna livslängdsprognoser skulle ytterligare förbättra träffsäkerheten i beräkningarna och göra omfördelningen inom varje generation mer rättvis, säger Yuwei Zhao de Gosson de Varennes.

Författare

Edward Palmer, professor i socialförsäkringsekonomi, Uppsala Center for Labor Studies, Uppsala universitet
Yuwei Zhao de Gosson de Varennes, fil.dr i nationalekonomi, Skatteverket