Svensk produktivitet: Hur väl används våra produktionsresurser?

Produktivitetstillväxten i svensk ekonomi har mattats av sedan början av 2000-talet. Färre nya företag startas, färre mindre produktiva företag läggs ned och färre arbetstagare byter jobb. De mest produktiva företagen är ofta små i relation till sin potential, vilket indikerar att de möts av tillväxthinder. Detta visar nationalekonomerna Horng Chern Wong och Anders Åkerman i SNS-rapporten Svensk produktivitet: Hur väl används våra produktionsresurser?.  

Under de senaste två decennierna har produktivitetstillväxten avtagit i många EU-länder och halkat efter utvecklingen i USA och Kina. Sverige har en hög produktivitetsnivå men har också upplevt en långsammare tillväxttakt under senare år. Samtidigt har företagsdynamiken i Sverige, så kallad ”kreativ förstörelse”, försvagats. Trenden av minskad omallokering av resurser från mindre produktiva till mer produktiva företag är oroande då den dämpar den svenska ekonomiska tillväxten.

Med hjälp av en väletablerad ekonomisk modell och detaljerade svenska data mäter rapportförfattarna hinder som begränsar flödet av resurser till deras mest produktiva användningar i Sverige. De mäter också hur mycket produktiviteten skulle kunna öka om dessa hinder, som snedvrider resursallokeringen, togs bort.

Huvudsakliga resultat

Bred nedgång i företagsdynamik

Inbromsningen i produktivitetstillväxten har sammanfallit med minskat antal nya företag och minskat antal nedläggningar, färre snabbväxande unga företag, färre unga företag bland de stora företagen samt lägre rörlighet mellan arbetsgivare, vilket tyder på svagare företagsdynamik.

Halvering av nyföretagande

Andelen nya företag har minskat från omkring 7 % i början av 2000-talet till 3,5 % i slutet av 2010-talet. Även avvecklingsgraden har sjunkit.

Lägre bidrag från omfördelning

Förbättringar i resursallokering stod för cirka 2,5 procentenheter av den årliga produktivitetstillväxten i början av 2000-talet, men endast runt 1,5 procentenheter i slutet av 2010-talet.

Högpresterande företag är för små

Sveriges mest produktiva, kompetensintensiva och exportinriktade företag som betalar höga löner — ofta belägna i större städer som Stockholm — expanderar mindre än väntat givet deras höga prestation, samtidigt som lågpresterande företag stannar kvar längre på marknaden.

Betydande potentiella produktivitetsvinster

Om alla hinder som snedvrider resursallokeringen avlägsnades skulle den totala produktiviteten kunna öka med 30–60 %, med störst vinster i industrin och kompetensintensiva tjänster.

Svagare konkurrens i industrin

Konkurrensen på produktmarknaden verkar ha minskat i tillverkningsindustrin, vilket gett dominerande företag större marknadsmakt och höjt inträdesbarriärerna för nya aktörer.

Slutsatser och policyimplikationer

• Möjliga orsaker bakom en ineffektiv allokering av produktionsresurser inkluderar minskad konkurrens, ökad marknadsmakt, friktioner på bostads- och arbetsmarknaden samt otillräcklig arbetsmarknadsintegration av utrikes födda.
• Regleringar är ofta utformade för att hantera faktiska marknadsmisslyckanden — exempelvis miljörelaterade externaliteter — och kan därför öka välfärden även om de dämpar produktiviteten. I andra fall kan beslutsfattare ha underskattat kostnaderna av vissa regleringar.
• Den centrala politiska utmaningen är att identifiera var regleringar oavsiktligt håller tillbaka högpresterande företag utan att leverera motsvarande samhällsnytta.

Om rapporten

Rapporten ingår i SNS forskningsprojekt Produktivitet, konkurrenskraft och hållbar tillväxt, som fokuserar på de långsiktiga förutsättningarna för högre produktivitet, stärkt konkurrenskraft och hållbar ekonomisk tillväxt. Rapporten bygger på en väletablerad ekonomisk modell och data över svenska företag och arbetstagare 1997–2021.

Om författarna

Anders Åkerman är professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet.

Horng Chern Wong är biträdande professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet.