SNS bildades 1948 av en grupp personer i näringslivet med en gemensam idé om att bygga broar mellan forskning och praktiskt beslutsfattande. Sedan dess har SNS varit Sveriges ledande mötesplats för kunskapsbaserad samhällsdebatt.

Denna sammanfattning av SNS historia är till stor del baserad på Kersti Ullenhags bok I takt med tiden: SNS åren 1948–1998 (SNS Förlag, 1998).

1948: SNS grundas

Den 5 juni 1948 i Malmö samlades åtta män till ett konstituerande sammanträde med Studieförbundet Näringsliv och Samhälle. De hade en gemensam idé om en plattform för näringsliv och forskare att ”gemensamt delta i studium och debatt om samhällsproblem.” Debatten skulle underbyggas med ett ambitiöst forskningsprogram. Inspirationen kom från USA och Committee for Economic Development som var ett samarbete mellan företagare och politiker med syfte att genom forskning hitta lösningar på efterkrigstidens samhällsproblem.


Inspiration från USA

En av SNS grundare var Tore Browaldh som 1948 var 31 år gammal. Han blev senare (1966) vd för Handelsbanken och därefter dess styrelseordförande. Browaldh hade studerat nationalekonomi under Gunnar Myrdal och blev dennes assistent när Myrdal 1943 fick i uppdrag av den svenska regeringen att studera den amerikanska ekonomin. Browaldh var under en period stationerad på svenska ambassaden i Washington. Där arbetade då Axel Iveroth som industriattaché. Iveroth och Browaldh kom i kontakt med Committee for Economic Development. De slogs av hur de amerikanska företagsledarna som samlades i CED hade en större känsla av ansvar för omvärlden – för sina anställda, kommunen och samhället – än dåtidens svenska företagsledare. Browaldh ansåg att det inom det svenska näringslivet fanns en bakåtsträvande mentalitet där man drömde sig tillbaka till mellankrigstiden med en svagare fackföreningsrörelse.


Första konferensen i Tylösand

Efter hemkomsten till Sverige började Browaldh och Iveroth att tillsammans med Lars-Erik Thunholm att lansera sin idé om att skapa en motsvarighet till CED i Sverige med centralt placerade personer i svenskt näringsliv. Bland dessa fanns NK:s vd Ragnar Sachs och chefen för Husqvarna Vapenfabrik Thure Öberg.

I slutet av augusti 1948 kallade SNS under rubriken ”Företaget, människan och samhället” till en konferens i Tylösand. Konferensen leddes av Axel Iveroth och Tore Browaldh och samlade 24 deltagare. I sitt inledningsanförande argumenterade Browaldh för vikten av att företagsledare skulle engagera sig i den politiska debatten. Han kritiserade dem som tog avstånd från politisk debatt eller rentav uttryckte ett politikerförakt.

Konferensen i Tylösand etablerade en lång tradition med årliga konferenser i Tylösand från 1950 och framåt.


Jan Wallander blir SNS första VD

SNS första verkställande direktör blev Jan Wallander, senare mångårig VD och styrelseordförande för Handelsbanken. Wallander hade en bakgrund som forskare vid Industrins Utredningsinstitut där han skrivit sin doktorsavhandling Flykten från skogsbygden (1948). Efter disputationen vid Stockholms Högskola fick Wallander ett stipendium för studier i USA där han bland annat var verksam vid Institute of Industrial Relations vid Berkeley-universitetet. Där bedrev man forskning på ett nytt sätt och bjöd in fackliga företrädare att medverka i forskningsprocessen. Dessa tankar tog Wallander med sig till SNS där han verkade för att engagera fackföreningsrörelsen i verksamheten. 1953 lämnade Wallander rollen som SNS vd för att återvända till Industriens Utredningsinstitut, nu som dess chef.

Wallander stannade som suppleant i SNS styrelse till 1958, återkom 1963 och var styrelsens vice ordförande till 1967. Han var fram till sin död 5 september 2016 en av SNS hedersordförande.

Under sin tid som vd författade Jan Wallander skriften: ”SNS – Vad det vill – Vad det gör” som gavs ut i april 1952. Skriften är än idag aktuell för SNS.


Första forskningsprogrammet: Människan i industrisamhället

Redan vid SNS start fanns planer på en ambitiös forskningsverksamhet. I augusti 1948 – två månader efter SNS etablering – engagerades den nytillträdde professorn i sociologi Torgny Segerstedt att leda ett forskningsprogram om ”de anställdas anpassning till företag och samhälle”. Idén till programmet kom från Tore Browaldhs engagemang i frågan om arbetarnas rotlöshet i det nya urbaniserade samhället. Resultatet av samarbetet mellan Segerstedt och SNS blev två forskningsrapporter med titeln Människan och industrisamhället publicerade 1952 och 1955.

I rapporterna redovisas resultatet av en intervjuundersökning med arbetare respektive tjänstemän från orterna Huskvarna (ett exempel på en traditionell patriarkal bruksort) och Katrineholm (ett modernt tjänstemannasamhälle). Torgny Segerstedt pekade på ett starkt samband mellan trivsel i hem och arbetsliv å ena sidan och tilltro till arbetsgivare och samhällsinstitutioner å andra sidan. Överlag upplevde tjänstemännen en större trivsel i hem och arbete och hade en starkare tilltro till samhällets institutioner än industriarbetarna. Bland arbetarna visade intervjuerna på en utpräglad misstro mot samhället. En betydande andel av arbetarna gav också uttryck för uppfattningen ”att människorna i det här landet voro lyckligare förr”, något som Segerstedt noterade som förvånande med tanke på den påtagligt förbättrade levnadsstandarden för arbetarklassen.


SNS och kartellfrågan

Ett annat forskningsämne som SNS tog sig an under Jan Wallanders tid som vd var ”kartell och monopolproblemen”. I utredningen Konkurrens och eller samverkan (1951) gav SNS i uppdrag till en grupp unga nationalekonomer att utreda effekterna av näringslivets konkurrensbegränsade aktiviteter. I rapporten redovisas tydligt både för- och nackdelar med olika typer av begränsningar av konkurrens. I arbetet rådgjorde forskarna med ett stort antal personer i näringslivet. Det samlade slutsatsen var att det behövdes lagstiftning för att begränsa skadliga konkurrensbegränsningar. Detta var förstås en kontroversiell slutsats i delar av näringslivet. I Axel Iveroths förord till utredningen beskrivs utgångspunkten för SNS uppdrag ”att genom förutsättningslösa utredningar skapa klarhet om grundläggande fakta och sammanhang och ge en grundval för en objektiv bedömning av de olika frågorna”. Här framhålls också att forskarna ”har lämnats full frihet att dra de slutsatser de ansett lämpliga och framlägga de förslag, som de tror vara den bästa lösningen av problemet. Denna frihet innebär att denna rapport inte framträder med anspråk på att representera åsikterna hos andra än dem själva. SNS styrelse har sålunda inte tagit ställning till de i utredningen framförda åsikterna.” Dessa värderingar om forskarnas frihet och att SNS som organisation inte tar ställning har fortsatt att vara grundpelare i SNS verksamhet.

Ny lag om kartellkontroll 1953

Tanken om åtgärder mot konkurrensbegränsningar tycks ha fått genomslag då regeringen 1953 lade fram en ny lag om kartellkontroll.

Tore Browaldh drev tanken att SNS skulle ta fram en ”näringslivets ideologi” som svar på socialismens kritik av kapitalismen och den fria företagsamheten. I maj 1957 höll Browaldh en föreläsning där han argumenterade både för att arbetarrörelsen och näringslivet byggde sin världsbild på felaktiga föreställningar. Han menade att företagarna genom sin ”kyliga materialism” gett arbetarrörelsen ett moraliskt övertag i den politiska debatten. Samtidigt hade arbetarrörelsen en bristande förståelse för företagandets centrala roll för samhällsutveckling. Företagen borde erkänna och tydligt definiera sitt ansvar gentemot samhället. Endast så, menade Browaldh, skulle näringslivet kunna vinna gehör för behovet av en företagsvänlig politik.

Browaldhs föreläsning publicerades i en SNS-antologi där företrädare för näringsliv och fackföreningsrörelsen kommenterade Browaldhs tankar. I antologin medverkade LO:s förste vice ordförande Arne Geijer och TCO-direktören Valter Åman.


SNS-rapport lanserar könsroller som nytt begrepp

Den så kallade kvinnofrågan blev tidigt ett viktigt ämne för SNS forskning. Redan 1949 engagerades psykologiforskaren Gudmund Smith för att göra en intervjuundersökning med kvinnor som arbetade i industrin. Undersökningen finansierades av Svenska Arbetsgivarföreningen. Bakgrunden till arbetsgivarnas engagemang i denna fråga var den arbetskraftsbrist som rådde under den industriella expansionen decennierna efter kriget.

I början av 1955 initierades en forskningsplan för ett stort projekt om kvinnans ställning, Kvinnan i samhällsekonomin. Projektet syftade till att belysa kvinnans ställning ur sociologiska, samhällsekonomiska och företagsekonomisk synvinkel. Projektet leddes av sociologen Edmund Dahlström som även engagerade den norska sociologen Harriet Holter. Resultatet av forskningsprojektet redovisades 1962 i antologin Kvinnors liv och arbete. Antologin blev ett pionjärarbete inom den svenska kvinnoforskningen. Den behandlade könsroller i samhället, rollfördelningen i familjen och den gifta kvinnans förvärvsarbete. Forskarna introducerade ett nytt sätt att se på relationen mellan kvinnor och män. Det var inte en kvinnofråga utan en fråga om könsroller, ett begrepp som första gången lanserades i Kvinnors liv och arbete.

Inför femtioårsjubileet av utgivningen av den banbrytande forskningsantologin gav SNS i uppdrag åt en grupp genusvetare att utvärdera de jämställdhetspolitiska åtgärder som genomförts från 1970-talet till vår tid. Forskarnas slutsats var att politiken visserligen sökt underlätta för kvinnor att förena förvärvsarbete och familj, men inte på allvar utmanat könsordningen. Resultatet, menar forskarna, är att könsmönster och brist på jämställdhet vidmaktshålls i hemmet såväl som på arbetsmarknaderna.


SNS och vänstervindarna

Mot 1960-talets slut förändrades samhällsklimatet. Det blåste vänstervindar som fick näring ur protesterna mot USA:s krig i Vietnam och en beundran för det kommunistiska Kina. Det privata näringslivet mötte en aggressiv attityd. I en enkätundersökning bland studenter sökte SNS 1968 belysa hur utbredda de negativa attityderna till näringslivet var bland studenter. Undersökningen visade att det ”vid sidan om en liten och växande högljudd skara vänsterradikaler finns stora mer moderata grupper med en påtagligt negativ inställning till företagens verksamhet”. För att bryta det bristande förtroendet mellan studenter och näringslivet tog SNS dåvarande vd Göran Albinsson Bruhner initiativ till att sammanföra 1968 års studentrevoltörer med ledande företrädare för näringslivet.

Den 26 februari 1969 ordnade SNS en ”teach in” i Folkets Hus i Stockholm där studenterna skulle fråga och näringslivet skulle svara. Mötet direktsändes i TV. Från näringslivet medverkade bland andra Hans Werthén, vd för Electrolux och Jan Wallander som då var vd för Sundsvallsbanken. Debatten filmades och kopior på filmen skickades ut till SNS lokalgrupper som en bakgrund till övningar i konsten att argumentera mot vänsterungdomen. Dåvarande utredningssekreteraren Olle Wästberg reste runt i lokalgrupperna och föreläste om vänstern.


1960-tal: SNS studerar maktkoncentrationen

SNS engagerade sig också i den nyväckta miljödebatten. I skriften Sätt pris på miljön! lanserade nationalekonomen Erik Dahmén (en av SNS grundare) idén om miljöavgifter som medel i miljöpolitiken. I boken framförde Dahméns en vass kritik av privatbilismen. I media ställdes frågan: Hur kunde Enskilda Bankens rådgivare vara överens med andra, mer vänstersinnade personer – som LO-ekonomen Rudolf Meidner? Dahmén konstaterade stillsamt att ”Det behöver ju inte vara jag som har samma åsikt som Meidner. Han kan ju ha samma åsikt som jag.”

Maktkoncentrationen i näringslivet var en kontroversiell fråga i 1960-talets Sverige. Kommunistledaren C.H. Hermansson utkom med boken Monopol och storfinans – de 15 familjerna. Den socialdemokratiska regeringen tillsatte Maktkoncentrationsutredningen. Även SNS grep sig an frågan och tog initiativ till en egen utredning med Erik Dahmén som rådgivare. Lars Lidén fick uppdraget att genomföra en maktundersökning som innefattade intervjuer med ett trettiotal företagsledare. Lidén fann att många av företagsledarna insåg behovet av ”självsanering” i frågan om maktkoncentration. Lidén pläderade för självprövning och större öppenhet från näringslivets sida och diskuterade även möjligheten att öka inflytandet från andra grupper än aktieägarna i styrelsen, till exempel fackliga företrädare.

Boken Makten över företaget väckte, när den presenterades år 1966, en livlig debatt. Vissa av de intervjuade företagsledarna kände sig svikna eftersom de inte delade slutsatserna. En följd av debatten var att SNS huvudfinansiär, Näringslivets fond, drog tillbaka sin finansiering av SNS. Istället introducerade SNS så kallade företagsabonnemang för att finansiera verksamheten, en modell som består än idag.

En andra upplaga av Makten över företaget gavs ut 1974. Då var arbetstagarna på väg att få representation i aktiebolagens styrelser och boken var mindre kontroversiell.


På 1970-talet tog SNS vd Göran Albinsson pånytt initiativ till att söka formulera en ”ideologi för näringslivet”. En arbetsgrupp bildades 1972. Till gruppens ordförande utsågs Pehr G Gyllenhammar. I gruppen ingick bland annat Ingvar Kamprad, IKEA; Gunnar Dahlsten, Swedish Match och Per Sköld, Statsföretag AB. Olle Wästberg engagerades som gruppens sekreterare. Som ett led i arbetet gjorde Wästberg en resa till USA där han studerade företagens sociala ansvar. Liksom Tore Browaldh fann han att de amerikanska företagarna hade ett starkare engagemang än sina svenska kollegor i frågan om företagarnas sociala ansvar.

SNS har fortsatt att gå i bräschen för det som senare kom att kallas Corporate Social Responsibility (CSR). 2001 gav SNS ut boken Mänskliga rättigheter – företagens ansvar? SNS dåvarande vd Mia Horn af Rantzien tog 2014 initiativ till SNS Sustainability Roundtable som samlade 18 svenska företag för kunskapsinhämtning och diskussion om hållbart företagande.


Akademikeröverskott?

De nya akademikerna – vart skall de ta vägen? Den frågan ställdes 1971 i en SNS-rapport. Under 1960-talet hade antal studerande på högskolan vuxit från cirka 8 000 till över 30 000. Det fanns en oro för att alla dessa nya akademiker skulle ha svårt att hitta jobb. SNS-projektet fokuserade på hur universitetsutbildade humanister och samhällsvetare skulle kunna få jobb i näringslivet.

Citat ur De nya akademikerna (1971):

SNS uppfattning är att ”akademikervågen” kan bli en reell tillgång för företagen. Den innebär ju en möjlighet för dessa att i tidigare otänkbar omfattning rekrytera långtidsutbildad ungdom. De företag som snabbt griper chansen att utnyttja denna nya form av mänskliga kapacitet bör rimligen förbättra sitt konkurrensläge.

SNS tog initiativ till ett experiment där ett antal studenter fick prya på företag under fem veckor. Pryoplatserna ordnades av SNS lokalgrupper. Projektet utvärderades genom en vetenskaplig undersökning. En slutsats var att företagen hade uppskattat pryon och var beredda att ta emot fler studenter än de gjort i detta pionjärexperiment. I forskningsprojektet ingick också studier av rekryteringen av akademiker till näringslivet fungerade i USA och Japan – länder som då hade en betydligt högre andel akademiker anställda i näringslivet.


Bengt Rydén tar initiativ till SNS Konjunkturråd

År 1974 blev ekonomie doktor Bengt Rydén SNS vd. Han stannade på SNS i elva år och blev sedan chef för Stockholmsbörsen. Under hans tid som vd fick SNS ett växande antal företagsmedlemmar. När man lämnade sin post 1982 hade SNS 100 företag som medlemmar eller abonnenter som de då kallades. Idag har SNS 260 företagsmedlemmar.

Bengt Rydén tog initiativ till SNS Konjunkturråd som samlade ledande nationalekonomer för att ta fram en årlig rapport med en oberoende konjunkturprognos och rekommendationer för den ekonomiska politiken. Rapporterna skulle vara vetenskapligt grundade och ge en balanserad bild av den ekonomiska politiken och dess målkonflikter. En ledande kraft i Konjunkturrådet blev nationalekonomiprofessorn Erik Lundberg. Erik Lundberg blev senare preses för Kungliga Vetenskapsakademin och ordförande i kommittén för ekonomipriset till Alfred Nobels minne.

Idén bakom Konjunkturrådet sammansättning var att rådet skulle vara balanserat av olika perspektiv och att de fyra ledamöterna skulle växla. Erik Lundberg medverkade i rådet i nio år. En av medlemmarna i rådet under denna tid var Villy Bergström som senare blev chef för Fackföreningsrörelsens forskningsinstitut (FIEF), vice riksbankschef och chefredaktör för Dalademokraten.

Under 1970-talet blev SNS genom Konjunkturrådet en central aktör i den ekonomisk-politiska samhällsdebatten. Konjunkturrådet blev finansdepartementets samtalspartner. Med tiden försköts tyngdpunkten i Konjunkturrådets arbete från konjunkturpolitiska frågor till långsiktiga strukturella analyser.


År 1975 lanserade LO-ekonomen Rudolf Meidner en modell för löntagarfonder som väckte stor debatt. SNS lät genomföra en studie som jämförde Meidners förslag med av olika modeller för vinstdelning i Sverige (till exempel Handelsbankens Oktogonen) och internationellt, till exempel Tyskland där en skattesubvention av aktieemissioner till anställda infördes redan 1959. En av rapportens slutsatser var att om motivet är att öka de anställdas motivation är det viktigt det finns ett individuellt delägande. I bokens slutord uttrycks en förhoppning om att boken skulle inspirera anställda och företagare till diskussion om olika alternativ för vinstdelning.


SNS lanserar normpolitiken

Hans Tson Söderström blev 1985 ny vd för SNS. Han tog initiativ till att skapa ett mer permanent Konjunkturråd ”i syfte att öka kontinuiteten mellan rapporterna”. I gruppen ingick Ingmar Hansson, Lars Jonung och Johan Myhrman. Senare tillkom Lars Calmfors.

Under 1970-talets stagflation (ökad arbetslöshet i kombination med hög inflation) ställdes svensk ekonomi inför nya prövningar. Det keynesinska stabiliteringspolitiska tänkandet, som syftade till att hålla en stabil efterfrågan i ekonomin och skapa full sysselsättning, ifrågasattes alltmer. Inom den nationalekonomiska forskningen introducerades teorin om rationella förväntningar och ”supply side economics” som satte fokus på behovet att skapa långsiktigt goda betingelser för ekonomisk tillväxt genom avregleringar, goda incitament för investeringar och arbete och en penningpolitik inriktad på prisstabilitet.

Redan i 1980-års Konjunkturrådsrapport lanserades idén om en normbaserad stabiliseringspolitik. Rådet argumenterade för en prisstabiliseringsnorm. Ett rimligt intervall för inflationen angavs till 2-4 procent. Under Hans Tson Söderströms ledning kom SNS Konjunkturråd att få ett stort genomslag i debatten. Normpolitiken blev ett vedertaget begrepp och fick genomslag i den förda politiken.

Såhär beskriver dåvarande LO-ordföranden Stig Malm SNS roll för omläggningen av socialdemokraternas ekonomiska politik:

Vad som kom att hände de närmaste åren [efter 1985] var en fundamental ändring i den ekonomiska politiken utan någon egentlig diskussion i partiets beslutande organ. Skall man söka ursprunget till de förändringar som skedde gör man klokt i att lösa SNS konjunkturrådsrapporter 1985 och 1986. I sina rapporter pläderade man mycket starkt för en övergång till s.k. normpolitik. Inflationsbekämpning var det övergripande målet för politiken.


Samarbeten med Brookings och NBER

Prisstabilitet blev det överordnade målet i den socialdemokratiska regleringen finansplan år 1991. Samma år genomfördes en stor skattereform med sänkta marginalskatter och en mer enhetlig kapitalbeskattning.

Efter valet 1991 tillträdde den borgerliga fyrpartiregeringen under Carl Bildt (m) och med Anne Wibble (fp) som finansminister. Ett drygt år senare tvingades Sverige överge den fasta växelkurs som varit en central del av stabiliseringspolitiken. 1993 års Konjunkturrådsrapport fick titeln Fast kurs med flytande krona. Rådet varnade för en inflationistisk utveckling och framhöll behovet av att Riksbanken skulle definiera ett penningpolitiskt mål som tydligt skulle kommuniceras. Låg inflation lanserades som ett tänkbart mål. Indikationer på inflationsförväntningar i ekonomin, ansåg rådet, borde bli vägledande för penningpolitiken.

Senare samma år beslutades att Riksbankens uppgift var att uppnå låg och stabil inflation och ett inflationsmål infördes. Under 90-talet utarbetades även ett normbaserat ramverk för finanspolitiken som bland annat innebar att ett överskottsmål infördes år 2000.

I mitten av 1980-talet inledde SNS ett samarbete med en forskargrupp knuten till Brookings-institutet i Washington. 1987 presenterades den så kallade Brookingsrapporten under titeln Den svenska ekonomins framtidsutsikter. De amerikanska forskarna förordade en till stora delar annorlunda politik än Konjunkturrådet, bland annat en rörlig växelkurspolitik.

Under 1990-talskrisen tog SNS ett nytt initiativ till samarbete med amerikanska ekonomer. Denna gång samarbetade man med National Bureau of Economic Research (NBER). Tio amerikanska ekonomer engagerades för att analysera den svenska välfärdsstatens kris. Projektet drevs från SNS sida av Birgitta Swedenborg. Resultatet presenterades 1995 i rapporten Välfärdsstat i omvandling. Amerikanskt perspektiv på den svenska modellen.


SNS Demokratiråd bildas

I mitten av 1990-talet inrättades SNS Demokratiråd. Tanken var att Demokratirådet skulle utgöra en statsvetenskaplig motsvarighet till Konjunkturrådet. Docenten (senare professorn) Bo Rothstein blev rådets första ordförande. Han ersattes sedan av Olof Petersson som anställdes som forskningsledare på SNS. Olof Petersson hade tidigare varit ordförande i den statliga Maktutredningen.


”SNS bärs upp av en stark verksamhetsidé”

När jag studerar SNS historia slås jag av styrkan i den idé som SNS grundare hade. SNS verksamhetsidé att vara en brobyggare mellan forskning och praktiskt beslutsfattande i politik, förvaltning och näringsliv är minst lika relevant idag som för 70 år sedan. Under senare år har SNS slagit ständigt nya rekord i antal deltagare på seminarier och i antal organisationsmedlemmar. Det är uppenbart allt fler ser behov av en mer kunskapsbaserad samhällsdebatt. Vi ser också en ökad efterfrågan på fysiska mötesplatser – öga mot öga – som motvikt till det digitala informationsbruset.

Det ökade samhällsengagemanget i näringslivet är en annan viktig drivkraft som gör att allt fler söker sig till SNS. SNS-grundarnas idéer om företagens samhällsansvar är idag en självklarhet i svenskt näringsliv.

Vi ses på SNS!
Ilinca Benson, vd för SNS