Gentekniken har avsevärt förbättrat möjligheterna att förutse individuella sjukdoms- och dödsfallsrisker. Det är uppenbart att gentekniken kan bidra till en effektivare marknad för privata personförsäkringar genom differentiering av premier. Detta förhållande har blivit föremål för kritik med etiska förtecken, och i stället för att ivrigt emotse genteknikens landvinningar har försäkringsbolagens tillgång till genetisk information begränsats genom reglering.
Författarna visar att rådande begränsningar kommer att medföra allt större problem med asymmetrisk information och moturval som på sikt kan äventyra försäkringsföretagens överlevnad. Delar av regleringen bör därför upphävas. Fri tillgång till genetisk information aktualiserar emellertid latenta problem med kränkning av försäkringssökandes personliga integritet och svårigheter att alls få teckna försäkring. Författarna menar att dessa problem blir svåra att lösa annat än genom en återuppbyggnad av den obligatoriska socialförsäkring som på senare tid varit föremål för betydande nedmontering.