I stället för att titta på hur infrastrukturssatsningar kan bli lönsamma slösar politikerna pengar och går på trafikmyter, skriver Maria Börjesson, föreståndare för Centrum för transportstudier och medlem i SNS Konjunkturråd 2016 i en debattartikel i tidningen Land.
Maria Börjesson skriver att det varje år investeras stora summor i Sveriges infrastruktur. Totalt är den statliga budgeten för infrastruktur 44 miljarder kronor per år. Trots de stora summorna använder politikerna sig inte av kunskapsbaserade beslutsunderlag när det gäller valet av vilka investeringar som genomförs.
”Konsekvensen blir dels att många investeringar som inte ger så stor nytta för resenärer och transportörer genomförs, dels att många investeringar som skulle ge stora samhällsnyttor prioriteras bort.”
Ett skäl som ofta framförs för att inte använda samhällsekonomiska lönsamhetsmodeller är enligt Börjesson att då skulle endast väginvesteringar i Stockholm byggas.
”Det är en myt. Många lönsamma investeringar finns på landsbygden, det är nämligen mycket billigare att bygga ny infrastruktur där”,
skriver Börjesson.
En annan myt är enligt Börjesson argumentet att vi ska investera mer i tåg för miljöns skull.
”Men att spårinvesteringar skulle vara smart miljöpolitik är också en myt. Ett viktigt skäl är att mer järnväg inte minskar bilresande nämnvärt”,
skriver Börjesson.
Vidare konstaterar hon att Sverige har ett av världens mest utbyggda järnvägsnät men det är ändå bara runt 10 procent av vårt resande som sker på spår (inkluderat tunnelbana och spårvagn) och att det effektivaste styrmedlet för att minska klimatutsläppen till exempel är trängselskatter, parkeringspolicy och styrmedel som gör det dyrare att köra stora och energislukande fordon.
Problemet med att använda skattemedel ineffektivt är enligt Börjesson att då minskar de resurser som annars skulle kunna användas till effektiv miljöpolitik.
”Ett högaktuellt exempel är de planerade höghastighetsbanorna mellan Järna, Almedal och Lund. Miljöeffekterna av de föreslagna höghastighetsbanorna är försumbara”
, skriver hon.
”Riksdagen har vid upprepade tillfällen slagit fast att transportförsörjningen i Sverige ska vara samhällsekonomiskt effektiv. För att detta beslut ska kunna följas krävs transparenta och kunskapsbaserade beslutsunderlag. Det är också en förutsättning för att besluten ska kunna granskas. Det är särskilt viktigt i transportsektorn eftersom transportinvesteringar är så långsiktiga” , avslutar Börjesson.