Elmarknaden står inför stora utmaningar, bland annat hotar lokal effektbrist att bli ett allt större problem. Det är naivt att tro att en mer aktiv och flexibel elanvändning i hushållen ska bidra till att råda bot på detta, visar nationalekonomen Mattias Vesterberg i en ny SNS-rapport. För att hushållen ska bli en kraft att räkna med krävs större ekonomiska vinster för dem.
Under sommaren har situationen på elmarknaden varit ansträngd, inte minst i södra Sverige. Anledningen som lyfts fram är att produktionen av el sker i norr, och att överföringsmöjligheterna till södra Sverige är för små, samtidigt som det är där efterfrågan på el är stor. Men det finns även andra svårigheter, exempelvis hur elen ska räcka när industrin elektrifieras och hur elförsörjningen ska säkras när en allt större andel el produceras med sol- och vindkraft som inte går att planera
Många menar att en del i att möta utmaningarna på elmarknaden är att utnyttja de svenska hushållens möjlighet att anpassa sin konsumtion, så kallad efterfrågeflexibilitet. Exempelvis skriver Energimarknadsinspektionen i promemorian Lokaliseringssignaler i elnätstariffer som publicerades i våras att ett sätt att hantera nätbegränsningar på både kort och lite längre sikt är att använda hushållens efterfrågeflexibilitet. Tanken är att hushållen aktivt anpassar sin konsumtion efter priset. Detta ”lättar på trycket” under de timmar när efterfrågan är som störst och priset därmed högt. Men Mattias Vesterberg är skeptisk.
»Min och andras forskning tyder på att det här är en för naiv bild. Många hushåll är inte intresserade av att ändra sina vanor på det sätt som krävs för att efterfrågeflexibilitet ska bli en realitet på elmarknaden«, säger Mattias Vesterberg, forskare i nationalekonomi vid Umeå Universitet.
Att flytta tidpunkten för sin elförbrukning innebär att man måste anpassa när man till exempel reglerar temepraturen i hemmet, lagar mat, tvättar eller laddar sin elbil. Det är krångligt och obekvämt, något som ofta glöms bort i diskussionen kring efterfrågeflexibilitet, menar Vesterberg.
Om efterfrågeflexibilitet ska kunna vara en nyckel krävs det större prisvariation, eller att priset på teknisk utrustning till hushållen, exempelvis utrustning som automatiskt anpassar förbrukning efter priser och därmed tillgången på el, faller kraftigt.
»Teknik och styrutrustning för automatiserad anpassning har potential att underlätta för¬ändringar i förbrukning. Men för att det genomsnittliga hushållet ska in¬vestera i sådan utrustning behöver besparingarna vara mycket större. Och så är tyvärr inte fallet på dagens marknad«, säger Mattias Vesterberg.
Rapporten utkommer inom ramen för SNS forskningsprojekt Hållbar samhällsbyggnad.