Ny teknik ger lovande möjligheter att öka produktiviteten inom vård och omsorg. Men förhoppningarna om besparingar kan komma på skam, skriver Björn Ekman och Lina Maria Ellegård i en ny SNS-rapport.
År 2025 ska Sverige vara bäst i världen på e-hälsa och digitalisering inom vård och omsorg. Det anger en vision som regeringen har antagit tillsammans med landets kommuner och regioner. Många hoppas också att de nya digitala lösningarna ska möjliggöra besparingar. Men ofta driver medicinsk-teknologisk utveckling snarare upp utgifterna, skriver forskarna Björn Ekman och Lina Maria Ellegård i SNS-rapporten Digitaliseringen av svensk vård och omsorg.
»Digitala lösningar kan vara kostnadseffektiva alternativ till befintlig vård, men inget pekar på att den nya tekniken i allmänhet skulle medföra några besparingar. Även om det satsas mycket på digitalisering så kommer politiska beslutsfattare inte ifrån svåra prioriteringar mellan olika vårdområden«, säger Björn Ekman, docent i hälsoekonomi.
Likväl kan den snabba utvecklingen av nya tekniska lösningar spela en viktig roll i hanteringen av effekterna av en åldrande befolkning. Enligt flera utredningar är det just sådana som ger bäst förutsättningar att klara de demografiska utmaningarna. Digitalisering kan minska trycket på vården och omsorgen genom alltifrån effektivare sätt att förebygga komplikationer till automatisering av arbetsuppgifter. I rapporten varnar forskarna dock för övertro på den nya tekniken.
»Möjligheterna att förutse och förebygga sjukdomsfall hos tidigare friska personer med informationsteknik är begränsade eftersom vården generellt saknar tillgång till deras data. Samtidigt finns det naturligtvis gränser för hur mycket av arbetet inom vård och omsorg som kan automatiseras. Det är dessutom en stor utmaning i sig att införa och använda ny digital teknik«, säger Lina Maria Ellegård, docent i nationalekonomi.
I rapporten ger forskarna ett antal rekommendationer till staten samt vårdens och omsorgens huvudmän. Bland annat att staten bör inrätta ett enhetligt ramverk för bedömning av digital vårdteknik och se till att berörda aktörer har den nödvändiga kompetensen att hantera digitala system och data. Regioner och kommuner uppmanas i sin tur att skapa starkare ekonomiska drivkrafter att införa tekniska lösningar som effektiviserar vården och omsorgen. Ekman och Ellegård menar också att samma system och principer som används för att prioritera mellan olika patientgrupper och vårdområden även bör omfatta den digitala tekniken.
om författarna
Björn Ekman är docent i hälsoekonomi vid Lunds universitet.
Lina Maria Ellegård är docent i nationalekonomi vid Lunds universitet och Högskolan Kristianstad.