Flyktingpolitikens andra steg har sin bakgrund i migrationen från tredje världen till Västeuropa som har ökat explosionsartat. Den är nu dubbelt så stor som till de tre klassiska invandringsländerna USA, Kanada och Australien tillsammans. De fattiga ländernas problem är emellertid av en sådan storleksordning att emigration inte är någon lösning.
FN:s flyktingkommissarie hör till dem som fäst uppmärksamheten på att stora flyktingströmmar snarare hänger samman med underutveckling än asylbehov. En effektiv biståndspolitik torde därför på sikt vara mer adekvat än en generös flyktingpolitik – såväl för individerna som för ut- och invandringslandet.
Allt oftare görs kopplingar mellan flykting- och biståndspolitik. Hos flyktingarna finns ofta önskemål om och behov av hjälp till återvandring när skyddsbehoven upphört – en återvandring som, rätt utformad, skulle innebära ett kompetenstillskott till ursprungslandet.
Hur skall utvecklingsprocessen komma igång i de fattiga länderna?
Hur skall vårt bistånd och andra hjälpinsatser utformas?
Hur skall vår asylpolitik se ut?
Flyktingpolitikens andra steg är ett bidrag till ansträngningarna att finna svaren och ett viktigt underlag för en saklig och konstruktiv debatt i flyktingfrågan.