”Ju mera politisk makt, desto högre är den kognitiva förmågan hos politikerna”
Ovanstående är en av de slutsatser som Torsten Persson, professor i nationalekonomi vid Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet, presenterade under ett seminarium hos SNS den 7 februari 2017. Under seminariet diskuterades hans och ett antal andra forskares forskning kring vilka som blir politiker i Sverige. Persson underströk vikten av ämnet då politiker är en kärnfråga i demokratin. Kompetenta politiker uppnår i högre grad uppsatta mål och dessutom balanserar en representativ grupp politiker samhällets olika mål och intressen bättre.
Förenandet av kompetens- och representativitetsperspektivet, och specifikt hur de två kan förenas, målades upp som en knäckfråga. Persson menade att tidigare forskning skapat många hypoteser, men att dessa fram tills nu varit empiriskt underforskade på grund av brist på data. Dessa data har Torsten Persson och hans forskarkollegor tagit fram och presenterar nu den första riktigt breda studien av politikerurval.
Studiens övergripande slutsatser visar att politiker generellt är smartare än befolkningen, och att detta blir tydligare ju större politisk makt en individ har. Gällande representativiteten visar resultaten att urvalet av politiker kan anses vara meritokratiskt men att det även överensstämmer med befolkningens sociala bakgrund. Undersökningen av de 200 000 kommun- och riksdagspolitikerna (verksamma sedan 1982) visar på att relationen mellan hög kompetens och god representation kan sägas vara balanserad, utan större målkonflikter.
Jenny Madestam, lektor i statsvetenskap vid Södertörns högskola, kommenterade studien och berömde dess spännande forskningsvinkel. I sin presentation pekade hon på att den politiska eliten är förhållandevis homogen som grupp, exempelvis med liknande bakgrunder. Förståelse för maktspel, att uppfattas som lojal av partiets medlemmar samt vikten av att vara ideologiskt ”mainstream” såg hon som avgörande för att kunna bli vald. Madestam tog också upp frågan om det går att problematisera det faktum att människor som inte anses tillräckligt kompetenta inte blir politiker, och huruvida detta påverkar i vilken mån väljarbasen känner sig representerad.
Forskningsrapporten finns att läsa i sin helhet här