Den ekonomiska politiken har under 1980-talet prioriterat uppgiften att återställa balansen i den svenska ekonomin efter 1970-talets djupgående kris. Att återställa näringslivets internationella konkurrenskraft, att reducera underskottet i de offentliga finanserna och att nedbringa takten i pris- och kostnadsökningarna har varit stabiliseringspolitikens huvudmål. I många avseenden kan den politiken sägas ha varit lyckosam . Samtidigt har frågor som rör förbättringar av marknadens funktionssätt till stor del stått i centrum för den ekonomiskpolitiska debatten.
Diskussionen om svensk ekonomisk politik måste emellertid föras vidare. Återspeglar det förbättrade läget i den svenska ekonomin fundamentala förändringar eller är det fråga om en skenbild? Vad krävs av den ekonomiska politiken för att kampen mot inflationen ska bli långsiktigt trovärdig? Innebär saneringen av ekonomin att fördelningspolitiken hamnat på undantag? Hur ska ett framtida växande välstånd fördelas? Ska det tas ut i form av ökad materiell standard eller i mera fritid?