Boken uppmärksammar de senaste årens betydelsefulla utveckling i EU. Den europeiska integrationen har nått välfärdsstatens kärnområden och allt fler politiska områden berörs och integreras. Boken driver tesen att det har skett en utveckling från en social dimension till en välfärdspolitik i EU.
Här beskrivs också den nya samarbetsmetod som började ta form i sysselsättningspolitiken i slutet på 1990-talet. Under lång tid har EU:s överstatlighet och EG-rätten ansetts avgörande för det europeiska integrationsprojektet. Nu är det istället frivillighet och saft law som är nyckelorden. Går EU mot mer mellanstatliga samarbetsformer eller är det frågan om en tredje väg mellan överstatlighet och mellanstatlighet? Hur, och varför, har de nya samarbetsformerna vuxit fram? Hur fungerar de i praktiken?