Lyssna
Lyssna på seminariet
Studier av ekonomisk utveckling har ofta fokuserat på enbart inkomstskillnader mellan länder. Snarare är det tre olika, sammanhängande faktorer som ligger bakom ett lands ekonomiska utveckling: en samvariation mellan institutionernas kapacitet, förekomsten av våld och inkomstnivån. Så kallade utvecklingskluster.
I SNS Analys nr 29. Utvecklingskluster, analyserar nationalekonomiprofessorerna Torsten Persson och Tim Besley vad som krävs av enskilda stater för att skapa ekonomisk utveckling och fred samt hur andra länders intervention påverkar ett lands möjligheter att bryta en negativ spiral.
Fungerande institutioner i ett land är till exempel inte tillräckligt om det inte finns gränser för den verkställande makten. Med demokrati och ökad öppenhet följer att större grupper av medborgare kan delta som kandidater och väljare. Om det inte finns gränser för en sittande regering kan en sådan förändring leda till politisk instabilitet och ytterligare förtryck. Bistånd i form av generöst budgetstöd kan då också uppmuntra en regering att eskalera sitt förtryck för att fortsätta skörda frukterna av sitt maktinnehav.
En förklaring till utvecklingskluster är ett antal gemensamma drivkrafter och att de drar åt olika håll, däribland socialpolitiska och ekonomiska drivkrafter. Utvecklingskluster beror då på motiven i att investera i staten och motiven att investera i våld.
Ett annat exempel i rapporten är att fattigdomsbekämpning utanför statens ram kan ge goda resultat, men att det samtidigt finns en risk att dessa punktinsatser inte leder till effektiv regeringspolitik. Och om det saknas skattekapacitet saknas det resurser för att ta vidare och bredda framgångsrika program. Sammanhållande institutioner är en förutsättning för att kunna dra nytta av nya kunskaper.
En möjlig förklaring är att det finns ett antal positiva återkopplingar; investeringar i staten ger högre inkomst och ytterligare stärkta motiv att investera i staten. Dessutom ger det svagare motiv att investera i våld vilket leder till en god spiral.
En slutsats är att utvecklingsbiståndet måste utformas för att ta hänsyn till hur utvecklingskluster svarar på olika typer av biståndsinsatser. Annars kan avkastningen på biståndet bli låg.
Ett fattigt land har väldigt ofta en svag stat och ett våldsbenäget samhälle. Persson menar att utveckling således är något mer än inkomst. På den andra änden av skalan har rika länder, förutom en högre inkomstnivå, statliga institutioner i ordning och konflikter löses fredligt.
Det finns även en korrelation mellan statens kapacitet och förekomsten av yttre hot. De länder som har utsatts för yttre hot under landets historia påvisar även en starkare stat och en högre inkomstandel av BNP.
Analysen kommenterades av Annika Sundén, chefsekonom på Sida, som menade att det har skett en tillväxt i många av de länder som analysen klassar som fattiga men att inkomstklyftorna har ökat i många länder, framförallt i länder söder om Sahara. Hon menar att mycket har förbättrats men orsakerna till fattigdom är densamma. Dock är det inte samma samband mellan fattiga människor och fattiga länder som tidigare. Medelinkomstländer kan ha fattiga medborgare, däribland Indien där medelklassen har ökat men en stor andel av befolkningen fortfarande är fattig.
Mötet modererades av SNS vd Mia Horn af Rantzien.