I Sverige har det blivit vanligt bland börsbolagen att sprida ägandet till sina anställda. Hur behandlas frågor om anställdas medägande i andra länder? Är politik och praktik detsamma som i Sverige? En del av svaren ges i de tre uppsatser som finns i denna skrift.
I den första uppsatsen redovisar fil kand Stefan Sandström såväl vetenskapliga studier som annan dokumentation om motiv, praxis och resultat av spridning av ägandet till anställda i olika länder.
I den andra uppsatsen ger docent Barbro Anell en översikt över ägandespridningsprogram i en rad industriländer. Den stora skillnaden mellan svenska och utländska förhållanden är att ägandespridning i utlandet uppmuntrats av staten, som också reglerat vilka former mer eller mindre subventionerad ägandespridning fått ta sig.
I den tredje uppsatsen beskriver ekon dr Curt Scheutz hur vinstdelnings- och ägandespridningsprogram utformats i sex koncerner i utlandet. Effekterna för den anställde, för företaget och för samhället av den valda modellen diskuteras. Tillsammans ger uppsatserna underlag för en kritisk prövning av dagens former för ägandespridning i Sverige.