Mer och mer av de statliga pengarna till forskning fördelas via forskningsråd och myndigheter. Allt oftare ställer de också särskilda krav för att ge finansiering. Detta kan missgynna forskningen, skriver nationalekonomen Roger Svensson i en ny SNS-rapport.
Under de senaste tjugo åren har en växande andel av de offentliga forskningsanslagen fördelats via forskningsråd och myndigheter. Det har också blivit betydligt vanligare med så kallade riktade utlysningar där det finns särskilda villkor för att ge forskare medel.
Samtidigt har det blivit färre öppna utlysningar där forskare själva kan ge förslag på projekt inom finansiärernas ramar. Dessa trender kan vara negativa för forskningen på flera vis, skriver nationalekonomen Roger Svensson i SNS-rapporten Konkurrens och styrning i den statliga forskningsfinansieringen.
»Riktade utlysningar begränsar konkurrensen och kan göra forskningen mer likformig om forskarna tar för stora hänsyn till utlysningsvillkoren. Ett viktigt vetenskapligt argument för anslag via forskningsråd har dessutom varit att det ökar flexibiliteten i systemet. Men i de senaste forskningspropositionerna finns inga sådana resonemang om effektivitet. I stället tycks politikerna ha velat styra lärosätenas forskning«, säger Roger Svensson, docent i nationalekonomi.
Efter den så kallade autonomireformen 2011 kunde regeringen inte längre påverka hur direkta basanslag fördelades mellan lärosätenas fakulteter. De styrande kan ha försökt kompensera för detta genom att introducera forskningsprogram som styrs via forskningsråden, resonerar Svensson.
Delvis kan trenderna också bero på hur det går till när forskningspropositioner tas fram. Regeringen brukar ge forskningsfinansierande myndigheter i uppdrag att ge förslag till riktlinjer för forskningspolitiken, påpekar Svensson. Då kan det ligga nära till hands för dessa myndigheter att föreslå ökade medel till sig själva, framhåller han och efterlyser nya rutiner.
»Det är naturligtvis inte konstigt om regeringen vill ha råd om hur den framtida forskningspolitiken ska se ut. Men det uppdraget bör i så fall gå till experter som inte själva får del av forskningsanslagen på något vis. Då blir det enklare att undvika intressekonflikter och värna den akademiska friheten«, säger Roger Svensson.
om rapporten
I rapporten analyserar Roger Svensson organisation och styrning av statlig forskningsfinansiering. Han undersöker bland annat motiven för staten att finansiera forskning och väger för- och nackdelar med olika sätt att fördela anslag. Rapporten sammanställer även statistik över fördelningen av statliga forskningsmedel och jämför med utvecklingen i andra länder. Frågeställningarna analyseras med utgångspunkt i nationalekonomisk forskningslitteratur om kunskapsbildning och universitetens roll i samhället. Detta mynnar ut i konkreta rekommendationer till dem som utformar landets forskningspolitik. Rapporten ges ut inom ramen för SNS forskningsprojekt Högre utbildning och forskning.
om författaren
Roger Svensson är docent i nationalekonomi vid Institutet för näringslivsforskning, IFN.