Ersättningen och e-hälsan

Peter Lindgren

Var tredje region har specifika ersättningar för vårdgivare som satsar på e-hälsa. Missriktade incitament i ersättningssystemen kan vara ett av skälen till att utvecklingen av e-hälsolösningar går trögt, menar Peter Lindgren, som i en ny SNS-rapport har kartlagt samtliga ersättningssystem som används i den svenska vården.

ersattningen-och-e-halsan.pdf 676,9 KB PDF

Digitalisering lyfts ofta fram som en möjlighet att öka effektiviteten i vården, och enligt regeringen ska Sverige vara bäst i världen på e-hälsa år 2025. Men utvecklingen går långsamt. En del av förklaringen kan ligga i hur vårdgivarna ersätts för sina insatser. En ny SNS-rapport visar att de modeller som inte detaljstyr vårdgivare mot vissa aktiviteter ger bättre förutsättningar för att nya lösningar ska användas. Det gäller både e-hälsolösningar och innovationer inom vården generellt.

Kapitation, där vårdgivaren ersätts baserat på hur många patienter den ansvarar för, är den modell som innebär minst detaljstyrning. Men trots att den här modellen dominerar inom primärvården är innovationstakten relativt låg.

– Problemet är att kapitation nästan alltid kombineras med någon form av åtgärdsbaserad ersättning, vilket tenderar att motverka syftet och hindra innovation, säger Peter Lindgren, vd vid Institutet för Hälso- och Sjukvårdsekonomi och adjungerad professor vid Karolinska Institutet.

Det går inte att se något samband mellan hur ersättningssystemet i en region är uppbyggt och om någon specifik ersättning för e-hälsa har införts. Sammanlagt har endast 7 av landets 21 regioner infört mekanismer i sina ersättningsmodeller som är direkt kopplade till e-hälsolösningar. Två av dessa, Gotland och Östergötland, har kopplat ersättningen till en specifik behandlingsform: kognitiv beteendeterapi via internet. Fyra av de sju regionerna (Stockholm, Sörmland, Uppsala och Västernorrland) betalar ersättning för digitala vårdkontakter, medan Västra Götaland ger ersättning för vissa e-tjänster. Stockholm har dessutom ersättningar kopplade till främjandet av e-hälsolösningar både i husläkaravtalet och i avtalet med S:t Görans sjukhus.

– Det är olyckligt att uppläggen är så pass olika och saknar logik, särskilt som användandet av e-hälsolösningar rimligen borde öka effektiviteten i vården, säger Peter Lindgren.

Författare

Peter Lindgren, vd, Institutet för Hälso- och Sjukvårdsekonomi och adjungerad professor i hälsoekonomi, Karolinska Institutet