Den svenska föräldraförsäkringen infördes för 50 år sedan för att främja ett jämställt föräldraskap och jämlika villkor mellan familjer med och utan barn. Sedan dess har den genomgått flera reformer, men grundprinciperna har bestått.
I rapporten analyserar Ann-Zofie Duvander, professor i sociologi och demografi vid Stockholms universitet och Mittuniversitetet, och Åsa Lundqvist, professor i sociologi vid Lunds universitet, förändringarna i föräldraförsäkringen. De undersöker vilka motiv som drivit reformerna och vilka grupper som gynnats eller missgynnats. Forskarna belyser också vilka utmaningar politiken står inför idag och vilka möjliga vägar som finns framåt.
Huvudresultat
- Jämställdhetsmålet har varit en röd tråd. Under de första årtiondena låg fokus framförallt på kvinnors rätt att delta i arbetslivet på samma villkor som män. Från 1990-talet och framåt har istället männens deltagande i omvårdnaden av barnen lyfts fram i debatten. Reserverade månader och stärkta incitament för att dela på föräldraledigheten har varit viktiga verktyg, men uttaget är fortfarande ojämnt fördelat mellan mammor och pappor.
- Jämlikhetsmålet har fått mindre fokus. Ett av föräldraförsäkringens syften är att minska skillnaderna mellan familjer med och utan barn. I praktiken har vissa grupper – särskilt ensamstående föräldrar och föräldrar utanför arbetsmarknaden – fått sämre förutsättningar att använda försäkringen fullt ut.
- Ökad flexibilitet har gynnat sammanboende, förvärvsarbetande föräldrar. Möjligheten att sprida ut ledigheten, använda dubbeldagar och spara dagar har gjort försäkringen mer anpassningsbar. Samtidigt har den blivit mer komplex och ojämlik: ensamstående föräldrar och de utan fast inkomst har svårt att ta del av dessa förändringar.
- Valfrihet kontra jämställdhet är en återkommande målkonflikt. Reformen som gör det möjligt att överlåta föräldradagar till andra än barnets förälder har ökat flexibiliteten för ensamstående, egenföretagare och stjärnfamiljer. Samtidigt skapar den en paradox: de reserverade månaderna ska stärka jämställdheten, medan reformen öppnar upp för föräldrar att själva välja vem som tar hand om barnet.
Slutsatser och vägval framåt
Även om mycket har hänt under de gångna femtio åren står det klart att föräldraförsäkringens övergripande mål inte är uppfyllda.
- Jämställdheten har ökat, med fler mammor som förvärvsarbetar och fler pappor som är föräldralediga – men ledigheten delas långt ifrån lika.
- Den ekonomiska tryggheten har stärkts genom fler dagar med föräldrapenning och höjd ersättning på grundnivå. Det råder dock inte jämlika förutsättningar för de som har barn och de som inte har barn. Skyddet är fortsatt svagt för föräldrar utan fast anställning eller inkomst.
- Jämställdhet och jämlikhet – en obalans. Jämställdhetsmålet har dominerat reformerna, men jämlikhetsmålet har fått mindre utrymme. Målen behöver integreras mer för att skapa en försäkring som inkluderar alla föräldrar på lika villkor.
- Inkomstbortfall eller grundtrygghet? Grundnivån har höjts de senaste tjugo åren för föräldrar utan någon inkomst alls, men den är fortfarande för låg för att leva på. Ska föräldraförsäkringen lindra tillfälliga inkomstbortfall eller ge ekonomisk grundtrygghet för alla nyblivna föräldrar?
- Komplexitet och legitimitet. Regelverket har blivit alltmer svåröverskådligt, vilket i värsta fall kan urholka försäkringens legitimitet. Hur kan försäkringen förenklas utan att förlora flexibilitet och anpassningsbarhet?
- Valfrihetens gränser. Försäkringen är till största delen individuell, men reserverade månader och möjligheten att överlåta dagar skapar en motsägelsefull situation. Hur bör balansen mellan styrning och individuella val se ut?
- Barnafödandet sjunker trots en generös föräldraförsäkring. Tidigare har ekonomisk trygghet genom familjepolitiken setts som en viktig faktor för att fler ska vilja skaffa barn. Att födelsetalen fortsätter nedåt väcker frågor om vad som egentligen påverkar ungas beslut att skaffa barn – och vilken roll föräldraförsäkringen spelar i det.
Författare
Ann-Zofie Duvander är professor i demografi och sociologi vid Stockholms universitet och Mittuniversitetet.
Åsa Lundqvist är professor i sociologi vid Lunds universitet.