De som både jobbar och hjälper äldre anhöriga riskerar försämrad hälsa såväl som ekonomi. Villkoren för dem som utför obetalt omsorgsarbete måste förbättras, skriver Maria Stanfors i en ny SNS-rapport.
Anhöriga till äldre i Sverige utför obetalt omsorgsarbete för motsvarande 194 miljarder kronor per år. För samhället kan det framstå som en ren besparing, men de dolda kostnaderna bör diskuteras långt mer, skriver Maria Stanfors i SNS-rapporten Omsorgsansvar för äldre anhöriga. Hur vällovliga de anhörigas insatser än är, så riskerar de att gå ut över förvärvsarbete, fritid och sömn. Då påverkas inte bara de anhörigas privatekonomi, hälsa och välbefinnande, utan i förlängningen även samhällsekonomin, enligt rapporten.
»För att försörja en åldrande befolkning måste antalet som arbetar öka framöver. Då är arbetande i övre medelåldern, särskilt kvinnor, en viktig resurs. Samtidigt står den åldersgruppen och i synnerhet kvinnor för mycket obetalt omsorgsarbete. Med dagens villkor går det här inte ihop. Forskning visar till exempel att kvinnor som ger anhöriga äldre omsorg är mer stressade än andra«, säger Maria Stanfors, professor i ekonomisk historia.
I rapporten ger hon förslag på reformer för att tillgodose såväl de äldres som de anhörigas behov. Ett alternativ kan vara att öka resurserna till välfärden så att omsorgspersonal kan ge äldre bättre och mer stöd. Det medför visserligen stora kostnader, men ger även anhöriga möjlighet att lönearbeta mer, resonerar Stanfors. Dessutom kan det bidra till jämställdhet eftersom kvinnor idag utför mer obetalt omsorgsarbete än män, påpekar hon.
Ett annat förslag i rapporten är att införa ett system som liknar det som används för tillfällig föräldrapenning eller vård av barn, vab. Det skulle kunna hjälpa den grupp som tar mest anhörigansvar, det vill säga kvinnor. Men då skulle de sannolikt också arbeta mindre, vilket försämrar jämställdheten i arbetslivet, konstaterar Stanfors.
Ytterligare en lösning, som inte tidigare diskuterats, kan vara ett slags reformerad föräldraförsäkring som även omfattar anhörigomsorg. Det skulle tydliggöra att omsorgsansvar är återkommande under hela livet och inte bara avgränsat till de egna barnen och när de är små, menar Maria Stanfors. Hon pekar på att den svenska modellen fokuserar på kombinationen av arbete och familj utifrån samma perspektiv som anlades för 50 år sedan. Då var fokus på att förändra betydelsen av föräldraskap och öka kvinnors arbetsutbud från lägre nivåer än idag. Den demografiska situationen och välfärdens finansiering var också annorlunda. Det behövs politiska reformer i takt med tiden.
»Det här är en viktig social- och jämställdhetspolitisk fråga som måste upp på den politiska agendan. Både kvinnor och män behöver goda förutsättningar att förena lönearbete och omsorgsansvar – inte bara för barn, utan även för äldre anhöriga«, säger Maria Stanfors.
Om projektet
Omsorgsansvar för äldre anhöriga är en del av SNS forskningsprojekt Vårdens och äldreomsorgens finansiering och organisering som pågår 2021–2024. Projektets övergripande frågeställningar är: Hur kan det offentliga åtagandet se ut för vården och äldreomsorgen i framtiden? Och hur kan det finansieras?
Om författaren
Maria Stanfors är professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet.