Forskning visar att villkoren i bostadsområdet har betydelse för barns framtidsutsikter. Därför borde barnfamiljer i utsatta områden få samhällets hjälp att flytta, skriver tre nationalekonomer i en ny SNS-rapport.
Skillnaderna är stora mellan landets utsatta områden och övriga bostadsområden. Det framgår av en rad mått på ekonomiska och sociala förhållanden. Visserligen ser villkoren i de utsatta områdena inte ut att ha förändrats jämfört med andra områden sedan början av 2010-talet, men det tyder snarast på att de befinner sig i ett bestående tillstånd av marginalisering, skriver forskarna Hans Grönqvist, Susan Niknami och Torsten Santavirta i SNS-rapporten Bostadsområdets betydelse för brottslighet och barns möjligheter.
»Vår forskningsöversikt visar att villkoren i områden där barn växer upp har betydelse för deras möjligheter i livet. Inte minst därför oroar villkoren i de utsatta områdena. Vi efterlyser åtgärder som gör det lättare för barnfamiljer att flytta därifrån«, säger Hans Grönqvist, professor i nationalekonomi.
Barnfamiljer skulle till exempel kunna få ekonomiskt stöd för att flytta. En annan modell kan vara att ge familjer i utsatta områden förtur i den kommunala bostadskön till bostäder i områden med bättre sociala och ekonomiska villkor. Det kan kombineras med rådgivning och kanske även hyressubventioner eller flyttbidrag, menar forskarna och föreslår en försöksverksamhet. De tänker sig att hjälpen att flytta ska lottas ut bland familjerna vars barn löper störst risk att bli kvar i utsatthet.
»Det kan kanske verka märkligt att låta slumpen avgöra vilka som ska få hjälp att flytta. Men åtgärderna är dyra och bör därför prövas i liten skala för att sedan utvärderas ordentligt. Då blir det också rimligast att göra ett slumpvis urval bland de familjer som behöver hjälpen mest«, säger Susan Niknami, forskare i nationalekonomi.
Men att underlätta för vissa familjer att flytta är naturligtvis ingen långsiktig lösning i sig. Därutöver vill forskarna se ökad polisnärvaro och rejäla satsningar på skola och arbetsmarknad i utsatta områden. Bland annat skulle viss offentlig verksamhet kunna flyttas dit. Förutom arbetstillfällen i verksamheten kan det ge ökad efterfrågan på varor och tjänster lokalt. Men samtidigt ser forskarna en risk för att andra arbetstillfällen trängs undan.
»Ett genomgående tema i vår rapport är att det behövs mer datainsamling och utvärdering. Det krävs för att forskare ska kunna se orsakssamband och slå fast vilka åtgärder som faktiskt förbättrar villkoren för barn i utsatta områden«, säger Torsten Santavirta, forskare i nationalekonomi.
om rapporten
I rapporten kartläggs hur utsatta områden i Sverige skiljer sig från övriga bostadsområden sett till sådant som sysselsättningsgrad, inkomstnivå, andel utrikes födda och andel unga som bor där. Forskarna jämför också några mått på brottslighet i området, som antal anmälda brott, utsatthet för brott och otrygghet vid utevistelse under sena kvällar. Genom datamaterial som sträcker sig minst tio år tillbaka i tiden följs utvecklingen inom olika typer av bostadsområden.
om författarna
Hans Grönqvist är professor i nationalekonomi vid Linnéuniversitetet.
Susan Niknami är forskare i nationalekonomi vid Institutet för social forskning vid Stockholms universitet.
Torsten Santavirta är forskare i nationalekonomi vid Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet.