I december 1997 hölls i Kyoto, Japan, den senaste i en rad uppmärksammade FN-konferenser om jordens klimat. Som underlag för överläggningarna fanns ett omfattande material som framtagits genom en internationell klimatpanel, IPCC. Efter långa diskussioner beslutade Kyotomötet om den konvention som rekommenderar industriländerna att minska utsläppen av koldioxid och fem andra växthusgaser. Konventionen skall godkännas av deltagande länder för att börja gälla. En livlig debatt kring frågorna pågår redan i många länder, inte minst i Sverige.
Det vetenskapliga underlaget för konventionen uppfattas på många håll som om det entydigt påvisar att klimatförändringar kommer att inträffa om inte koldioxidutsläppen minskas kraftigt. Men det vetenskapliga underlaget är i själva verket inte alls entydigt. Det finns en omfattande kritik både av tolkningen av de vetenskapliga resultaten och av sättet att utnyttja dem som underlag för politiska beslut. Denna kritik har svårt att få plats i den offentliga debatten. Syftet med denna bok är att redovisa invändningar mot och andra tolkningar av det vetenskapliga underlag som IPCC publicerat.
Boken inleds med ett centralt avsnitt i IPCC:s grunddokument översatt till svenska. Därefter utvecklar nio forskare och samhällsdebattörer skälen för sina invändningar från olika utsiktspunkter. Slutligen kommenteras invändningarna av professor Bert Bolin, som var ordförande för IPCC under den tid när huvuddelen av det aktuella materialet arbetades fram.
Författare är Jarl Ahlbeck, Bert Bolin, Frits Böttcher, Karl-Axel Edin, Tor Ragnar Gerholm (red.), Wibjörn Karlén, Richard S. Lindzen, Erik Moberg, Marian Radetzki och Gösta Walin.