Sedan 1990-talets mitt har antalet studenter i högre utbildning i Sverige ökat kraftigt. Idag läser drygt var tredje person i varje kohort vidare vid högskola eller universitet. Fler studenter innebär en större spridning i studentunderlagets förutsättningar vilket skapar utmaningar för den undervisande personalen. Frågan är om svenska lärosäten har de förutsättningar som krävs för att upprätthålla en god kvalitet på undervisningen? Skiljer sig förutsättningarna mellan lärosäten? Mellan discipliner? Dessa är några av frågorna som tas upp i rapporten ”Massuniversitetets utmaningar för kvaliteten på högre utbildning”.
RAPPORTENS RESULTAT OCH SLUTSATSER
- Det finns en betydande variation mellan lärosäten rörande såväl storleken på den undervisningsinsats en lektor måste genomföra per år, som hur mycket tid i tjänsten en lektor kan ägna åt forskning och därmed hur forskningsanknuten undervisning lärosätena har möjlighet att erbjuda.
- Det går inte att se ett tydligt mönster i vilken typ av lärosäten som erbjuder bättre eller sämre förutsättningar för undervisning; det finns såväl äldre som nyare lärosäten i både toppen och botten av listan.
- I intervjuer med studierektorer framkommer att strategier för att hantera massuniversitets utmaningar är att revidera utbildningsinnehållet och förenkla formerna för undervisning och examination. Lärarna reviderar undervisningstimmar, innehåll och form och/eller arbetar på sin fritid eller forskningstid för att försöka bibehålla utbildningens kvalitet. Det framkommer dock att lärare upplever sig otillräckliga då de vet vad som krävs för att erbjuda utbildning av god kvalitet men upplever sig sakna möjligheter att leverera detta.
- Det finns skillnader mellan äldre och nyare lärosäten vad gäller studentgruppens förutsättningar; äldre universitet har generellt en hög andel studenter med höga meritpoäng från studievana hem.
- Gemensamma strategier på institutionsnivå förekommer i lägre utsträckning och då i form av rutiner och kollegiala diskussioner om prioriteringar och lösningar för att möta förändrade krav och minskade resurser. Högskolepedagogiska kurser och pedagogisk meritering används oftare som strategi vid yngre lärosäten än vid äldre universitet.
RAPPORTENS REKOMMENDATIONER
- Stärk kompetensen hos de lärare som möter de mest studieovana studenterna genom att ge dem mer tid till egen forskning. Studenter från studieovana hem får sin utbildning i de minst forskningsintensiva undervisningsmiljöerna, samtidigt som studenter från akademiskt vana hem får sin utbildning i forskningsintensiva miljöer.
- Ändra resurstilldelningssystemet så att större hänsyn tas till lärosätenas ingångsvärden. I dag konkurrerar lärosäten och anställda enbart utifrån slutresultat som mått på produktion och kvalitet – utan hänsyn till de olika förutsättningarna.
- Tilldela en större andel av forskningsfinansieringen direkt till lärosätena i stället för via forskningsråden. Rapporten indikerar att de lärare som undervisar studenter från studieovana hem har svårt att avsätta den tid som krävs för en lyckad ansökningsprocess. Detta leder till mindre resurser och i förlängningen en utbildning med lägre forskningsanknytning till studenterna.
FÖRFATTARE
Douglas Brommesson, professor i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet
Sofia Nordmark, universitetslektor i socialt arbete vid Linköpings universitet
Jörgen Ödalen, docent i statsvetenskap vid Mälardalens universitet och Uppsala universitet