I en representativ demokrati ställs höga krav på parlamentets sätt att fungera. De folkvalda ledamöterna förväntas t.ex. såväl åsiktsmässigt som socialt representera sina väljare, de skall föra en konstruktiv debatt, fatta beslut på ett effektivt sätt samt fullgöra en rad andra mindre synliga funktioner. På senare tid har det på flera håll vuxit fram en kritisk diskussion om riksdagens förmåga att fullgöra sina uppgifter.
Boken granskar några av dessa frågor och kastar nytt ljus över riksdagsarbetet och dess villkor. Samtliga författare är statsvetare och har under ett år tjänstgjort i riksdagen som stipendiater och därigenom fått unika möjligheter att studera riksdagen inifrån.
Författarna har undersökt ledamöternas förutsättningar att utöva sitt representantskap, klämda mellan partiopinionen och väljaropinionen, liksom hur riksdagen påverkas av internationaliseringen, särskilt EU-medlemskapet.
Riksdagstjänstemännens inflytande ägnas ett avsnitt och den nya budgetberedningens förväntade effekter ett annat. Vidare behandlas de direkta valens betydelse för representativiteten. Två kapitel behandlar utskottsnomineringarna: det ena analyserar kvinnliga ledamöters villkor medan det andra studerar den roll som antalet riksdagsår spelar. Boken avslutas med en rad förslag till reformer som skall stärka riksdagen.
I boken finns ett rikhaltigt underlag för den debatt som ständigt måste pågå om hur riksdagen kan förbättra sättet att lösa sina uppgifter.
Författare: Shirin Ahlbäck, Torbjörn Bergman, Martin Brothén, Magnus Hagevi, Ingvar Mattson, Anders Widfeldt och Lena Wängnerud.