SNS Analys 100. Hur beteende­vetenskap kan användas för att minska brottslighet och skolavhopp

Jens Ludwig

Beteendevetenskapliga program får unga män att begå färre brott och vara mer närvarande i skolan. Samhällsekonomiskt är metoden också mer lönsam än andra förebyggande insatser. Det visar tongivande amerikanske professorn Jens Ludwig i en ny SNS-rapport.

SNS Analys 100. Hur beteendevetenskap kan användas för att minska brottslighet och skolavhopp 156,2 KB PDF

Förebyggande arbete mot brott brukar handla om sociala insatser. Men i stora amerikanska försöksprogram har fokus i stället riktats mot hur unga fattar beslut. Tusentals tonårspojkar i socialt utsatta miljöer fick träning i att bli bättre på att reflektera över sitt beteende, hantera ilska och fatta beslut.

Jämfört med andra unga som inte fick sådan träning syns en tydlig effekt. Deltagarna i programmen greps av polis i lägre grad och begick klart färre våldsbrott. Samtidigt ökade deras närvaro i skolan och en högre andel slutförde sina studier.

»De här insatserna var inte bara effektiva, utan också ganska billiga. Beroende på hur kostnaderna för brottsligheten beräknas var den ekonomiska vinsten för samhället mellan fem och trettio gånger så stor som utgifterna för programmen«, säger Jens Ludwig, professor i nationalekonomi vid University of Chicago.

Han tror också att liknande svenska insatser skulle kunna vara särskilt lönsamma.

»Jämfört med andra länder har Sverige kommit långt i arbetet med sociala insatser för att förebygga brott. Då kan det vara mer kostnadseffektivt att satsa på program baserade på beteendevetenskap än att lägga ännu mer på traditionella brottsförebyggande åtgärder«, säger Jens Ludwig.

om försöksprogrammen

Tre stora brottsförebyggande försöksprogram med inslag från kognitiv beteendeterapi (KBT) har genomförts i USA. Två av dessa genomfördes på skolor i socialt utsatta områden 2009–2010 samt 2013–2014 och ett tredje genomfördes på ett ungdomshäkte 2009–2011. De slumpvis utvalda deltagarna var pojkar i mitten av tonåren och försöksprogrammen utformades så att det går att fastställa orsakssamband. Pojkarna engagerades i alltifrån grupparbeten och diskussioner till rollspel och övningar i att kontrollera ilska. Förutom att bli mindre benägna att begå brott och mer närvarande i skolan blev pojkar som deltagit i programmen också mer eftertänksamma än personerna i kontrollgruppen. Vid en övning tänkte programdeltagare i genomsnitt 80 procent längre än de övriga på hur de skulle agera i en trängd situation.

om författaren

Jens Ludwig är professor vid University of Chicago. Han leder även University of Chicago Crime Lab och sitter i ledningsgruppen för Education Lab vid samma universitet. Vidare tillhör han ledningen för en arbetsgrupp om brottslighetens ekonomi vid National Bureau of Economic Research, NBER, samt är ledamot av USA:s nationella akademi för medicinsk forskning, National Academy of Medicine.

En stor del av Ludwigs forskning handlar om förebyggande arbete mot vapenvåld. Genom Crime Lab samarbetar han med beslutsfattare över hela USA med fokus på hur samhälls-, beteende- och datavetenskap kan bidra till kostnadseffektiva metoder att förebygga brott. Ludwigs forskning har publicerats i flera ledande vetenskapliga tidskrifter.