Socialförsäkringen är en central del av den svenska välfärdsmodellen och ska tillgodose social trygghet. Det är ett rättsligt begrepp, förankrat i både svensk grundlag och internationella konventioner. I den här rapporten undersöks hur väl socialförsäkringsbalken lever upp till sitt syfte. Fokus ligger på tre centrala förmåner: sjukpenning, sjukersättning och bostadsbidrag. Dessa granskas både till sitt innehåll och till hur reglerna fungerar i praktiken.
Rapporten visar:
- Nivån av skydd i socialförsäkringen motsvarar inte det som ”social trygghet” förutsätter.
- Reglerna är ofta otydliga, svårbegripliga och komplexa, vilket försvårar tillämpningen för myndigheter och förutsebarheten för medborgarna.
- Inkomstbortfallsprincipen i sjukförsäkringen har gradvis försvagats, vilket har minskat den ekonomiska tryggheten vid sjukdom.
- Bostadsbidraget präglas av svårbegripliga regler och hög risk för återkrav, vilket kan leda till skuldsättning.
- Försäkringen har förändrats många gånger, ibland snabbt, där samhällsekonomiska hänsyn ofta har fått företräde framför den enskildes ekonomiska trygghet.
Tre av rapportens slutsatser
- Socialförsäkringen håller inte vad den lovar – den brister både i omfattning och tydlighet.
- Socialförsäkringsbalken saknar rättslig stabilitet och behöver ses över i sin helhet.
- Det saknas en tydlig politisk diskussion om vad social trygghet ska innebära och hur den ska säkerställas i framtiden.
Om författarna
Ruth Mannelqvist är professor i rättsvetenskap vid Umeå universitet
Sara Stendahl är professor i offentlig rätt vid Göteborgs universitet