Det kommunala självstyret hotas av misshushållning i alltför många kommuner. Detta trots att det inte alls behöver vara så då det finns effektiva och begripliga nyckeltal för styrning av kommunernas ekonomi. Författarna till denna bok vill påvisa att detta instrument faktiskt fungerar praktiskt och kan bli till stor nytta.
Kommunallagens finansiella avreglering har skapat ett nytt läge i Sverige, där kommunerna inte bara kan finansiera sin löpande verksamhet med lån och därmed inteckna framtida generationers konsumtionsutrymme, utan även avyttra den förmögenhet tidigare generationer hopsamlat. Detta är en medveten strategi i många kommuner, men kan även vara ett resultat av viktiga aktörers bristande kompetens.
Författarna representerar ett annat perspektiv än kommunen, ett utifrånperspektiv, och vill skapa verktyg och metoder som lägger tonvikten på att mäta effekterna av den kommunala politiken – mer än på den ideologiska retoriken.
En grundtanke är att självstyret bäst består genom en dynamisk förändring i enlighet med de krav som ställs i tiden – men att finansernas sundhet därvid sätter gränser för denna förmåga att förändra. Det finansiella perspektivet blir mycket viktigt för trovärdigheten. För ett starkt självstyre måste därför kreditgivarperspektivet uppmärksammas mycket noga av kommunerna.