Nudging är inte någon mirakelmedicin för att åstadkomma klimat- och miljöförbättringar, men har en roll att fylla bland andra miljöpolitiska styrmedel. Bäst fungerar det på val som inte uppfattas som så viktiga av individen. Det konstaterar tre nationalekonomer i en ny forskningsöversikt som publiceras av SNS. De tycker att det är bättre att stärka den beteendevetenskapliga expertisen på myndigheterna än att skapa en central nudgeenhet, såsom till exempel Storbritannien har gjort i form av sitt ”Behavioural Insigths Team”.
Intresset för att använda nudge, det vill säga att påverka människors beteende utan tvingande åtgärder, har vuxit lavinartat under de senaste åren sedan Richard Thaler fick Nobelpriset för sin forskning på området.
I en ny SNS-rapport sammanställer nationalekonomerna Fredrik Carlsson, Åsa Löfgren och Katarina Nordblom forskningsläget om hur framgångsrikt nudge är inom klimat- och miljöområdet. De visar att så kallad grön nudge kan vara ett effektivt komplement eller substitut till andra styrmedel, men att det beror väldigt mycket på sammanhanget.
Val som människor uppfattar som oviktiga är lättast att påverka genom nudging. Ett klassiskt exempel är att när man bor på hotell hänga upp handdukar på kroken för att visa att de inte behöver tvättas. Val som är viktiga eller som drivs av starka vanor är däremot inte lätta att ändra genom nudge, till exempel att få människor att åka kollektivt i stället för att ta bilen.
»Grön nudge bör ses som ett styrmedel av flera, och inte som någon universallösning. Metoden kan vara effektiv men den beror mycket på sammanhanget. Både hur nudgen motiveras och implementeras får konsekvenser för resultaten«, säger Fredrik Carlsson, professor i nationalekonomi vid Göteborgs universitet.
Flera länder, däribland Storbritannien, USA, Danmark och Norge, har skapat separata nudgemyndigheter för att använda beteendeforskningen som ett redskap för policy. Sverige har valt en mer decentraliserad ansats.
»Eftersom nudge kan vara både komplement och substitut till andra styrmedel måste de utarbetas tillsammans för att nå önskad effekt. Vi tror att det görs bäst av myndigheterna där fackkunskapen finns. En separat nudgeenhet riskerar att sätta fokus på metoden, snarare än på målet. Men då behöver man också se till att det finns rätt kompetens ute på myndigheterna«, menar Åsa Löfgren, docent i nationalekonomi vid Göteborgs universitet.
Forskarnas genomgång visar att det inte finns så mycket kunskaper om hur grön nudge fungerar, och det saknas jämförelser med andra styrmedel.
»Det är anmärkningsvärt att det gjorts så få empiriska studier som jämför kostnader för nudge med kostnader för mer traditionella styrmedel. Här behövs det mer kunskap så att skattebetalarnas pengar används på klokast möjliga sätt«, säger Katarina Nordblom, professor i nationalekonomi vid Göteborgs universitet.
Ladda ner SNS Analys nr 69. Grön nudge som miljöpolitiskt styrmedel här.