Systemet som ska säkra samhällsviktiga funktioner vid elbrist har flera svagheter. Planeringen behöver ses över och informationsutbytet förbättras, skriver två forskare i en ny SNS-rapport.
Samhällsviktig verksamhet måste fungera även om elförsörjningen inte räcker till. Därför har ansvariga myndigheter utvecklat ett särskilt planeringssystem: Styrel, Styrningen av el till prioriterade användare vid kortvarig elbrist. Alltifrån kommuner och regioner till centrala myndigheter ingår, men intervjustudier visar flera brister i systemet, skriver data- och systemvetaren Christine Große och statsvetaren Pär M. Olausson i sin nya rapport Is There Enough Power? Swedish Risk Governance and Emergency Response Planning in Case of a Power Shortage.
»Styrel ingår inte i det vanliga krishanteringssystemet och den senaste översynen sköts upp till följd av pandemin. Därför bygger Styrel fortfarande på prioriteringar från 2014–2015. De som var med och gjorde översynen jobbar i många fall inte kvar och dokumentationen är ofta begränsad. Vi ser en uppenbar brist på kunskap och kontinuitet«, säger Christine Große.
Ett annat problem enligt forskarna är att de prioritetslistor som sammanställs i kommunerna skickas vidare till länsstyrelserna utan information om vilka objekt som finns längs de prioriterade elledningarna. Om det gjorts misstag i kommunerna så har anställda inom länsstyrelserna med andra ord ingen möjlighet att se detta i handlingarna. Risken för felaktiga uppgifter ökar i takt med att elledningar byter beteckningar, förnyas eller dras om. Därtill förändras landets behov.
»Samhället är i ständig utveckling och det borde även Styrel vara. Systemet behöver förändras efterhand som nya utmaningar dyker upp. Just nu kan det till exempel handla om utveckling av civilförsvaret och anpassning inför Sveriges inträde i Nato«, säger Pär M. Olausson.
För att underlätta risk- och sårbarhetsanalyser borde Styrel bli tydligare kopplat till Sveriges krishanteringssystem, menar Große och Olausson. De rekommenderar också en översyn av vilka som deltar i kartläggningen av samhällsviktig verksamhet. Samtidigt måste de olika aktörerna bli bättre på att utbyta information och det behövs tydligare instruktioner om vilka verksamheter som ska prioriteras. Dessutom finns skäl att se över hur elnätsoperatörer kan samarbeta om elen skulle behöva stängas av lokalt under kortare tid för att undvika större strömavbrott, framhåller Große och Olausson.
OM FÖRFATTARNA
Christine Große är doktor i data- och systemvetenskap och verksam vid Risk & Crisis Research Centre, Mittuniversitet.
Pär M. Olausson är docent i statsvetenskap och verksam vid Risk & Crisis Research Centre, Mittuniversitet.