Den som skriver en SNS-rapport kan även behöva packa resväskan. Så blev det för Gissur Ó Erlingsson som i egenskap av ordförande ledde arbetet med SNS Demokratirådsrapport 2022, Den lokala demokratins vägval.
Sedan 2021 är han professor vid Centrum för kommunstrategiska studier vid Linköpings universitet, Campus Norrköping.
Efter forskning, skrivande, textbearbetning och presentation blev en ny del av arbetet med rapporten de efterföljande presentationerna och samtalen på platser dit Erlingsson och hans medförfattare bjöds in för att tala – och diskutera.
Med vissa undantag – som Revisionskonferensen i Kungsbacka och kommun- och distriktsdepartementet i Norge – har det varit i demokratins kommunala högborgar som rapporten väckt särskilt intresse. Av det trettiotal presentationer som hållits sedan rapportsläppet uppskattar Erlingsson att han deltagit på cirka femton.
Den fråga som engagerat mest har inte handlat om förslagen om vetorätt mot folkomröstningar eller om att politiker inte ska få sitta i både kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. I stället har det varit en annan fråga som väckt mest diskussioner bland åhörarna: relationen mellan politik och förvaltning.
– Det uppskattas väldigt mycket, framför allt från tjänstemännen, att någon på allvar belyser den frågeställningen. Relationen upplevs som ansträngd och problematisk samtidigt som den får lite uppmärksamhet i offentlig debatt.
För de partipolitiskt aktiva – både fritids- och yrkespolitiker – är det en annan fråga som enligt Erlingsson har blivit något av en aha-upplevelse när han träffat dem för att tala om Demokratirådsrapporten.
– Partifolk är lite ovana vid att tänka på att partierna själva kan ha en roll i att skapa de problem de upplever med att rekrytera medlemmar och hitta förtroendevalda.
I svallvågorna efter valet 2022 – då flera kommuner fick ett förändrat politiskt landskap – har det blivit svårare för medborgarna att förstå vilka det faktiskt är som styr. I vissa kommuner finns det exempelvis flera oppositionsblock eller ett majoritetsförhållande i fullmäktige och ett annat i kommunstyrelsen. Ytterst handlar det om demokratisk legitimitet och trovärdighet, menar Erlingsson.
– På papperet, enligt lagen, har vi samlingsstyren i kommunerna. Men informellt har det vuxit fram en kvasiparlamentarism där vissa partier bildar en tillfällig majoritet. De har gått ihop och kommit överens om vilka det är man ska välja till ordförandeposterna i styrelser och nämnder. Och sen har praxis varit att när man har röstat färdigt om ordförandeposterna, då backar majoriteten och oppositionen får göra upp sinsemellan om vem som ska ha den arvoderade oppositionsrådsposten.
Ibland handlar det, enligt Erlingsson, om att det finns uppemot 10–12 partier i fullmäktige och osämja mellan olika oppositionspartier om vilka som utgör den huvudsakliga oppositionen.
Att praxis brutits på sina håll har skapat nya spelplaner i den lokala politiken.
– Det har funnits en handfull exempel på när majoriteten går in och röstar om oppositionsrådet.
Styren väljer sin motståndare helt enkelt?
– Exakt. Det kortsluter liksom själva grundidén med den här maktdelningen mellan opposition och styre. Det bryter ju mot alla fundamentala idéer på hur vi tänker oss om hur en demokrati ska fungera, säger han.
En av huvudfrågorna i SNS-rapporten var att låta kommuner ta ett steg mot så kallad kommunal parlamentarism. Helt enkelt ett förtydligande om vilka partier som faktiskt styr en kommun och hur maktfördelningen ser ut.
– En diskussion kring hur man skulle kunna införa kommunal parlamentarism måste åtföljas av en diskussion kring hur man kan säkra oppositionens förutsättningar och resurser att fungera på ett bra sätt.
Gissur Ó Erlingsson lyfter fram SNS som den idealiska samarbetspartnern för forskare som vill nå ut med sin forskning och få genomslag i offentlig debatt.
– Jag och mina kollegor som jobbar på Centrum för kommunstrategiska studier drivs av en vilja och en strävan att vår forskning ska hamna i en slags sweet spot där vi vill bedriva forskning av hög kvalitet och publicera oss i högt rankade tidskrifter men också möta de vi forskar om.
För Erlingsson och hans kollegor handlar det om att presentera forskningen och sprida dess lärdomar.
– Att samarbeta med SNS gör att man får en liten turboeffekt på samverkansarenan.