God svenska – vägen till arbete för utrikes födda? - SNS

Att snabbt lära sig svenska framhålls ofta som en nyckel för att utlandsfödda ska kunna ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. Betydelsen av muntliga och skriftliga språkfärdigheter verkar dessutom ha ökat över tid, även i lågkvalificerade yrken. I rapporten undersöker författarna vilka svenskkunskaper som krävs för att få ett jobb och hur väl de utlandsfödda lever upp till dessa krav. Studien bygger på en enkätundersökning med svar från drygt 800 rekryterare samt registerdata om utlandsföddas svenskkunskaper.

Vilka krav på svenskkunskaper har svenska arbetsgivare?

De flesta rekryterare tycker att goda svenskkunskaper är helt avgörande för jobbsökandes anställningsbarhet. Detta gäller i alla yrken, såväl hög- som lågkvalificerade. På frågan »Hur viktiga är goda kunskaper i det svenska språket på din arbetsplats?« svarar fyra av fem rekryterare något av de tre högsta svarsalternativen (5 till 7 på en sjugradig skala).
87 procent av de som svarade pekar ut bristande kunskaper i det svenska språket som en utmaning med att anställa personer födda utanför Norden. Andra utmaningar, som bristande kunskaper om det svenska samhället, krångliga myndighetsregler, svårigheter att bedöma utländsk kompetens och risken för kulturkrockar, upplevs som betydligt mindre viktiga.

Figur: Vilka av följande faktorer ser du som en utmaning med att anställa personer födda utanför Norden?

Bättre kunskaper i svenska ökar sannolikheten att gå vidare i en rekryteringsprocess betydligt. I enkäten fick rekryterarna bedöma de jobbsökandes svenskkunskaper utifrån fiktiva skriftliga jobbansökningar och filmsekvenser från simulerade anställningsintervjuer. Sannolikheten att den sökande går vidare till nästa steg i processen ökar i genomsnitt med runt 50 procent när den skriftliga språkförmågan i ansökningarna går från den lägsta till den högsta språknivån. Resultaten för filmsekvenserna visar att motsvarande sannolikhet ökar med 150 procent när den muntliga språkförmågan går från den lägsta till den högsta språknivån.
Generellt anser arbetsgivarna att förbättrade svenskkunskaper är individens eller samhällets ansvar

Vilka svenskkunskaper har utlandsfödda?

Många utlandsfödda har stora brister i sina svenskkunskaper och få fullföljer hela språkutbildningsresan inom det formella utbildningssystemet. En analys av registerdata med studieresultat från svenska för invandrare (sfi) visar att en majoritet av deltagarna inte slutför den sista kursen i sfi (kurs D). Denna kurs krävs för att kvalificera sig för fortsatta komvuxstudier i svenska som andraspråk.
Av dem som påbörjat sfi under perioden 2010–2020 hade under 10 procent slutfört den sista gymnasiekursen i svenska som andraspråk år 2020. Andelen är närmast konstant oavsett inskrivningsår i sfi.
Data från OECD-undersökningen PIAAC, som mäter funktionell språkförmåga, visar att många utlandsfödda i Sverige har betydande brister i sin läsfärdighet, medan de flesta svenskfödda har goda läsfärdigheter.
En högre nivå av uppvisad läsfärdighet är associerad med bättre arbetsmarknadsutfall. Skillnaden i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda är nästan obetydlig för de som uppnår god läsfärdighet (nivå 3–5 på PIAAC-skalan).

Författarnas rekommendationer

För att möta den obalans som finns mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft med goda svenskkunskaper krävs åtgärder på både utbuds- och efterfrågesidan.
Den viktigaste åtgärden är mer och bättre utbildning i svenska. Genomströmningen genom sfi måste öka och fler måste läsa åtminstone de grundläggande kurserna i svenska som andraspråk på komvux, gärna inom ramen för etableringsuppdragets insatser. Utbildningssystemet måste stå för merparten av svenskutbildningen. Enkätsvaren visar att många arbetsgivare är skeptiska till att själva stå för utbildningen av princip- eller kostnadsskäl.
Om mer och bättre utbildning lyckas höja utlandsföddas svenskkunskaper krävs också åtgärder för att minska arbetsgivares osäkerhet om jobbsökandes språknivå. Språktester är ett tänkbart verktyg men måste utformas på ett sätt så att arbetsgivare upplever dem som tillförlitliga. Ett annat sätt är att det offentliga till en början tar över hela eller delar av risken från arbetsgivare vid anställning.
Om inte utlandsföddas svenskkunskaper kan förbättras med andra åtgärder kan arbetsgivares vilja att anställa dem ökas om kostnaden för att anställa personer utan svensk yrkeserfarenhet sänks. Det kan antingen göras genom att lägstalöner i kollektivavtal varieras efter längden på svensk yrkeserfarenhet eller med riktade anställningsstöd. Lägre ingångslöner är dock svåra att förena med den svenska lönebildningsmodellen och anställningsstöd upplevs ofta inte som tillräckligt attraktiva av arbetsgivare.

Om rapporten

Rapporten bygger på ett unikt datamaterial från två omfattande enkäter med svar från drygt 800 rekryterare vid små, medelstora och stora arbetsgivare inom privat och offentlig sektor. I enkäterna ingick dels frågor om erfarenheter av rekrytering och betydelsen av svenskkunskaper vid anställning av utlandsfödda, dels frågor där de svarande fick bedöma såväl fiktiva skriftliga jobbansökningar som filmsekvenser från simulerade anställningsintervjuer utformade för att visa en viss nivå av språkfärdigheter. Det senare medför att författarna kan studera vilken effekt en förbättring av de skriftliga eller muntliga svenskkunskaperna har på chansen att gå vidare till nästa steg i en rekryteringsprocess. Jobbansökningarna och filmsekvenserna har utformats av författarna i samarbete med en språkvetare för att de ska reflektera typiska andraspråksdrag.

I rapporten analyseras även registerdata om utlandsfödda personers svenskkunskaper, bland annat studieresultat från svenska för invandrare (sfi) och andra komvuxutbildningar i svenska riktade till utlandsfödda.