Uppkopplingen svajar lite när Johanna Rickne som tilldelades SNS-priset 2023 möter oss via videolänk. Men om Zoombilden är oskarp så är glädjen över utmärkelsen desto tydligare:
»Att få det här priset var jätteroligt. Särskilt med tanke på att det kanske ger min forskning ytterligare synlighet och spridning.«
Enligt juryns motivering fick hon priset för att hon gjort sin forskning tillgänglig genom en stark närvaro på den offentliga scenen, vid sidan av att hon har blivit publicerad i ledande vetenskapliga tidskrifter. Själv ser hon detta som en naturlig del av sitt jobb som professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet.
»Vi har ju tre uppgifter: forskning, undervisning och spridning. Är man betald av skattemedel så ingår det att sprida resultaten. Sedan när man tittar på tjänstetillsättningar så ges det ibland väldigt liten vikt åt den punkten. Samtidigt skulle jag väl säga att om man försöker att diskutera sina papper och sina frågor utanför universitetets fyra väggar, då får man också input som är extremt värdefull och som gör nästa papper så pass mycket bättre att det betalar sig.«
Just nu forskar Johanna Rickne främst om sexuella trakasserier på arbetsmarknaden och hur det går att förebygga sådana problem. Men hon har även ett projekt på gång om jämställda karriärer. Det handlar om stöd och hjälp inom relationer samt om hur par organiserar sina liv tillsammans. Just jämställdhet och rättvisa är genomgående teman i hennes forskning.
»De här frågorna berör alla och jag tycker att det finns stor potential i det här området att bidra till något positivt i samhället. Det är det som är drivkraften egentligen.«
Men att bli forskare var inget givet karriärsval för Johanna Rickne. Tanken föddes först när hon skrev sin masteruppsats och handledaren föreslog att hon skulle söka till forskarutbildningen. Under de följande åren studerade och forskade hon sedan vid en rad framstående lärosäten runt om i världen. Och när hon ser tillbaka finns det en person som hade särskilt stor betydelse i början av hennes karriär.
»Vid Yale University jobbade jag tillsammans med statsvetarprofessorn Frances Rosenbluth som var extremt snäll och peppande. Det var väldigt värdefullt, inte minst för att det gav insikt i hur man kan leda forskargrupper som mer senior forskare.«
Johanna Ricknes råd till unga forskare är att läsa verkligt brett – alltifrån böcker av olika slag till tidningar och bloggar. Genom att följa diskussionen i samhället går det också att göra forskningen mer relevant, resonerar hon. Det kan även vara en bra drivkraft att vilja förbättra samhället:
»Med mål som är knutna till sådana personliga motiv så kommer man automatiskt att vilja föra ut sina forskningsresultat. Det blir del av samma projekt att utföra sin forskning och att vilja kommunicera den.«
Själv har Johanna Rickne bland annat bidragit till samhällsdebatten som författare till flera SNS-rapporter. I våras presenterades till exempel Sexuella trakasserier på jobbet ökar den ekonomiska ojämställdheten som hon skrev tillsammans med sin man Olle Folke, professor i statskunskap.
»Samarbetet med SNS har varit jättebra. Det är därför vi har återkommit till SNS gång på gång. Dessutom har det verkligen märkts att slutsatserna nått ut. I fyra av fem fall har vi haft en forskningsartikel först. Sedan har vi gjort en svensk version av den för SNS och kanske försökt att göra den lite mer populärvetenskaplig och framför allt kortare. Och när forskningen sedan citerats i policyrapporter och offentliga utredningar, då har det varit SNS-rapporten och inte forskningsartikeln som det hänvisats till. Det känns meningsfullt att hålla på med sitt jobb när man märker att någon bryr sig och kanske får användning av det man har kommit fram till«, säger Johanna Rickne.