En miljöpolitisk strategi ämnad att minska miljöhot och skapa förutsättningar för en hållbar tillväxt bör eftersträva begränsningar av koldioxid, svavel och kväveoxider. Men vad innebär detta för Sverige?
Eftersom transporterna svarar för en växande andel av utsläppen har en avsevärd del av den miljöpolitiska planeringen inriktats på att miljöanpassa transportsektorn. Ett sådant program kan innebära en betydande strukturell omfördelning till renare transportmedel och från individuella till kollektiva transporter. Syftet med boken är att med ekonomens infallsvinkel kritiskt granska den svenska miljöpolitiken och dess konsekvenser för transportsektorn och miljön. Medelst en historisk tillbakablick granskas Sveriges förda politik på området, särskilt belysandes teknikutvecklingens betydelse. De stora utsläppsbegränsningar som genomförts har nästan uteslutande möjliggjorts av ny teknik. Analysens syn på framtiden pekar även på teknikutvecklingens betydelse, men understryker att denna utveckling styrs av trender och tendenser på de internationella marknaderna.