Arbetslöshet, missbruk och kriminalitet är utbredda problem bland både förövare och våldsutsatta i nära relationer. Det kan vara väsentligt att väga in när förebyggande insatser utformas, skriver fem forskare i en ny SNS-rapport.
Över 30 procent av alla kvinnor i världen över 15 år har någon gång upplevt fysiskt, sexuellt eller känslomässigt våld i en nära relation. Politiskt råder samsyn om att detta är ett samhällsproblem och det finns en nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Ändå råder det brist på kunskap om riskfaktorer och effektiva åtgärder vid misstanke om våld, skriver Arizo Karimi, Hanna Mühlrad, Susan Niknami, Anna Sandberg och Petra Ornstein i SNS-rapporten Våld i nära relationer: riskfaktorer och konsekvenser.
»Vi har analyserat registerdata från 1998 till 2021 över förövare och våldsutsatta i Sverige. Sammanlagt ingår över 31 000 män och 25 000 kvinnor i studien. Men sannolikt finns det också många fall som aldrig kommer till samhällets kännedom«, säger Arizo Karimi, docent i nationalekonomi.
Analysen visar att förövarna har lägre utbildningsnivå, svagare anknytning till arbetsmarknaden och större bidragstagande än en jämförelsegrupp av män i samma ålder som inte är förövare. Därtill har de oftare en historik av våldsbrott, sexualbrott och narkotikabrott. Även missbruk är vanligare, liksom mental och fysisk ohälsa. Det finns också en stor överrepresentation av utrikes födda.
»57 procent av förövarna saknar förvärvsinkomst under minst ett år innan den första rapporterade våldshändelsen. Och nästan hälften av alla förövare har tagit emot ekonomiskt bistånd från kommunen innan den första händelsen rapporteras«, säger Hanna Mühlrad.
När forskarna jämför de våldsutsatta kvinnorna med en jämförelsegrupp av kvinnor i samma ålder utan våldsutsatthet ser de liknande mönster som hos förövarna: högre andel med låg utbildningsnivå och lågt arbetsmarknadsdeltagande, lägre förvärvsinkomster, större bidragstagande och fler utrikes födda. Ofta har de våldsutsatta också en familjebakgrund som liknar den bland förövarna.
Många våldsutsatta har låg eller ingen inkomst flera år efter den rapporterade händelsen. Detta innebär att våldet leder till en fördjupning av den sociala och ekonomiska utsattheten. Det visar på vikten av åtgärder som inte bara fokuserar på själva våldet, menar forskarna. Alltifrån hälso- och sjukvård till socialtjänst och kriminalvård kan behöva engageras. Även arbetsmarknadsåtgärder kan vara viktiga för att bryta de här personernas sociala utanförskap, framhåller de.
Om rapporten
Studien baseras på registerdata från Statistiska centralbyrån, SCB, Socialstyrelsen och Brottsförebyggande rådet, Brå. I studien ingår personer födda mellan 1920 och 2014 samt deras barn och föräldrar, vilka identifieras med hjälp av Registret över totalbefolkningen, RTB, och Flergenerationsregistret. Forskarna använder Misstankeregistret och Registret över lagförda brott för att identifiera förövare, och matchar dessa med våldsutsatta via RTB. Forskarna använder också Patientregistret för att identifiera ytterligare våldsutsatta, och deras partners via RTB. Olika utfall studeras sedan med hjälp av information från Longitudinella integrationsdatabasen för sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier, LISA, Patientregistret (öppenvården och slutenvården) och Dödsorsaksregistret.
om författarna
Hanna Mühlrad, forskare i nationalekonomi vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU.
Arizo Karimi är docent i nationalekonomi vid Uppsala universitet.
Susan Niknami är forskare i nationalekonomi vid, Institutet för Social forskning, SOFI, Stockholms universitet.
Anna Sandberg är forskare i nationalekonomi vid Institutet för Social forskning, SOFI, Stockholms universitet.
Petra Ornstein är forskare i statistik vid Institutionen för nationalekonomi med statistik, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, och konsult på Ramboll.