Ungefär en elev per skolklass kommer omhändertas någon gång under sin uppväxt och placeras i familje-, HVB- och SiS-hem. Trots det är den vetenskapliga kunskapen om hälsoeffekterna av att omhänderta barn begränsad. I rapporten som bygger på 21 000 domstolsmål besvaras frågan: skulle fler eller färre barn överleva barndomen om färre barn tvångsomhändertas med stöd av lagen om vård av unga (LVU)?
Rapportens slutsatser och resultat
Fler barn hade överlevt barndomen ifall färre barn hade tvångsomhändertagits
Beslutet att tvångsomhänderta barn orsakar en kraftigt ökad risk för suicid redan inom nio månader från domstolens beslut. De flesta av dödsfallen sker under tiden som barnet fortfarande är omhändertaget.
De negativa effekterna av tvångsomhändertagande gäller alla typer av placeringar
Även barn placerade i familjehem upplever stora, skadliga effekter – inte bara de i HVB- och SiS-hem.
Miljön på placeringsboendet påverkar utfallet
Ogynnsamma förhållanden och skadlig exponering för andra barn i samma miljö bidrar till de negativa resultaten.
Psykisk ohälsa och kriminalitet ökar
Färre barn hade blivit inlagda på sjukhus för psykisk ohälsa eller begått vålds- och sexualbrott om färre barn hade tvångsomhändertagits. Ungdomar med en historia av missbruk eller självskadebeteende som exponeras för andra placerade barn med liknande bakgrund påverkar varandra negativt.
Rapportens rekommendationer
Sluta inte ingripa, men förbättra kvaliteten
Resultaten innebär inte att samhället ska sluta ingripa när barn lever i bristfälliga hem eller har ett destruktivt beteende. Det finns barn som påverkas positivt av att flyttas från det egna hemmet. Istället bör resultaten uppmuntra till kvalitetsförbättringar, exempelvis ökad tillsyn och stärkt samarbete med hälso- och sjukvården.
Minska riskerna i placeringsmiljöer
Insatser för att minska risken för våld mellan barn och skadliga sociala effekter bland barn placerade i samma familje-, HVB- eller SiS-hem är också viktigt.
Prioritera trygg placering och individuella lösningar
Beslutsfattare bör inte bara utvärdera om det finns rättsliga skäl att omhänderta barnet, utan också om en placering utanför hemmet sannolikt är det bästa valet. I vissa fall kan insatser i hemmiljön ge bättre resultat, även om de rättsliga grunderna för ett omhändertagande är uppfyllda.