När Danmark skärpte reglerna för familjeåterförening 2002 fick det fler att flytta till Sverige. Det visar hur ett EU-lands migrationspolitik kan påverka andra medlemsstater, skriver nationalekonomerna Cristina Bratu, Matz Dahlberg och Till Nikolka i en ny SNS-rapport.
I juni 2002 stramade Danmark åt reglerna för danska medborgare som ville förenas med partner från länder utanför EU. Med ens ställdes hårdare krav på alltifrån ålder och försörjning till besparingar och bostad. Sverige hade vid den tiden inte alls lika strikta regler för familjeåterförening. Detta fick många berörda par att bosätta sig på den svenska sidan av Öresund, visar analyser i den nya SNS-rapporten Spridningseffekter av striktare invandringspolitik.
»Genom den fria rörligheten inom EU kunde de danska medborgarna flytta till Sverige för att förenas med sin partner enligt svenska regler i stället. På så sätt gav den danska reformen oavsiktliga effekter för Sverige, det vi i rapporten kallar spridningseffekter«, säger Cristina Bratu, forskare i nationalekonomi vid Aalto-universitetet.
Innan den danska reformen trädde i kraft flyttade ytterst få individer från Danmark till Sverige för att bilda familj. Men efter regeländringen handlade det om cirka 350 personer var sjätte månad. Effekten är alltså tydlig, även om den är liten i förhållande till migrationen i stort. Närheten mellan länderna och de goda trafikförbindelserna över Öresund spelade naturligtvis in för »kärleksflyktingarna«, som de kallats i medier. Men forskarna anser att det finns lärdomar som kan vara giltiga för fler stater inom EU.
»Vi tror inte att resultatet ska ses som något unikt för just det här fallet med Sverige och Danmark. När migrationspolitiken stramas åt i ett land inom EU kan det ge flyttströmmar till medlemsstater som har generösare regler«, säger Matz Dahlberg, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet.
Sådana spridningseffekter kan också spela stor roll vid val av politiska linjer. När inget land vill framstå som mest generöst finns en risk att det uppstår ett slags »kapplöpning till botten«, menar forskarna. Som exempel pekar de på hur även Sverige stramade åt migrationspolitiken i samband med flyktingkrisen 2015, vilket har tolkats som en anpassning av de svenska reglerna för familjeåterförening till EU:s miniminivå.
»Så länge migrationspolitiken inte är harmoniserad inom EU kommer enskilda medlemsländer sannolikt att fortsätta ägna sig åt just den här typen av politiska spel«, säger Till Nikolka, forskare i nationalekonomi vid tyska ungdomsstyrelsen.
Om rapporten
Studien bygger på ett unikt datamaterial där register över hela Sveriges och Danmarks befolkning används. Forskarna visar att det faktiskt är regeländringarna som orsakar flyttmönstren genom att använda sig av beprövade mikroekonometriska metoder.
Om författarna
Cristina Bratu är forskare i nationalekonomi vid Aalto-universitetet i Helsingfors.
Matz Dahlberg är professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet och verksam vid Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU.
Till Nikolka är forskare i nationalekonomi vid tyska ungdomsstyrelsen, Deutsches Jugendinstitut, DJI.