SNS Analys 95. Föräldraledighet kontra tidig barnomsorg

Nabanita Datta Gupta Jonas Jessen

I länder med god barnomsorg finns inga belägg för att barns utveckling gynnas av mer än ungefär sex månaders föräldraledighet. Det kan tvärtom vara bra med barnomsorg tidigt, särskilt för barn från utsatta miljöer skriver Nabanita Datta Gupta och Jonas Jessen i en ny SNS-rapport.

SNS Analys 95. Föräldraledighet kontra tidig barnomsorg 135,1 KB PDF

Politiska åtgärder som exempelvis betald föräldraledighet ökar möjligheten att göra karriär och underlättar balansgången mellan arbete och privatliv för småbarnsföräldrar. Samtidigt har en universell och subventionerad barnomsorg blivit ett viktigt familjepolitiskt styrmedel för att säkerställa ett högt kvinnligt deltagande på arbetsmarknaden. Är de långsiktiga effekterna förhållandevis jämförbara mellan barn som tillbringar mer tid med sina föräldrar respektive vistas i barnomsorg, eller visar någon av omsorgsformerna bättre resultat? I den här rapporten sammanfattas orsakssamband från ett antal studier som avser (långsiktiga) effekter på barn som antingen har fått omsorg av en förälder (vanligen mamman) eller deltagit i barnomsorg under sina första år. Författarna har i synnerhet fokuserat på vilken roll som barnomsorgens kvalitet, föräldrarnas tidsanvändning och de socioekonomiska skillnaderna spelar.

RESULTAT OCH SLUTSATSER

  • Genom den ökade efterfrågan på arbetskraft till följd av en åldrande befolkning och restriktiv invandringspolitik i Europa kommer fortsättningsvis efterfrågan på barnomsorg av hög kvalitet att öka. Föräldrar i de flesta europeiska länder stöder numera också att småbarnsmammor ska kunna fortsätta förvärvsarbeta.
  • Den alternativa omsorgstypen som erbjuds för barn har stor betydelse. När samhällets alternativa omsorg håller låg kvalitet och ofta är av informell karaktär, kommer en utökad mammaledighet att ha positiva effekter på barns utveckling. Men när å andra sidan den alternativa formen håller hög kvalitet visar en förlängning av mammaledigheten nästan inga positiva effekter alls, i synnerhet inte efter de ungefär sex första månaderna.
  • Generellt sett är omsorgens kvalitet den mest avgörande faktorn. Att vistas i barnomsorgscentra av lägre kvalitet kan ge negativa effekter på barns resultat på lång sikt.
  • Barn från mindre gynnade bakgrunder har störst nytta av formell barnomsorg, medan den inte tycks påverka mer gynnade barn på ett negativt sätt. Om barn från olika bakgrunder deltar i gemensam barnomsorg från tidig ålder tenderar deras sociala färdigheter och sociala rörlighet att förbättras. Men även i länder med universella system är minoritetsgrupper emellertid ofta underrepresenterade i barnomsorgen.
  • Våra kunskaper är ofullständiga i fråga om den optimala vistelsetiden och kriterier för barnomsorgens kvalitet, men också i fråga om hur en förlängd pappaledighet kommer att påverka barns långsiktiga utfall.

REKOMMENDATIONER

  • Mammaledigheten bör enbart förlängas då tillgången på kompetent barnomsorgspersonal är begränsad eller om det finns belägg för att en sådan förlängning leder till mycket gynnsamma effekter på mödrarnas fysiska eller psykiska välbefinnande. Den befintliga litteraturen har knappast funnit några positiva långsiktiga effekter på barn vid en förlängd mammaledighet, framför allt inte efter de ungefär sex första månaderna.
  • Med bredare informationsspridning, ett opartiskt och transparent ansökningssystem och lägre avgifter kan inskrivningsklyftorna mellan socioekonomiska grupper minska. Att från tidig ålder delta i barnomsorg med blandade kamratgrupper har visat sig minska generationsöverskridande inkomstskillnader och öka social rörlighet genom att barn från låginkomstfamiljer förbättrar sin sociala kompetens.
  • Bygg inte ut samhällets barnomsorg alltför snabbt om det inte är möjligt att rekrytera kompetent personal och om höga processrelaterade och strukturella kvalitetsnivåer inte kan garanteras. Negativa effekter av barnomsorg har identifierats i miljöer vars omsorg håller relativt låg kvalitet och de är mest påtagliga för barn från mer privilegierade bakgrunder.

om författarna

Nabanita Datta Gupta är professor i nationalekonomi vid Århus universitet.

Jonas Jessen är postdoktor vid Institute of Labor Economics, IZA, i Bonn.